69. Vilken fin gåva!

Jag låg i soffan och tyckte synd om mig själv, nyss hemkommen efter den andra starroperationen och bedövningen håller på att lämna mig. Då ringer Simon, Malin och jag kommer strax förbi, vi är på väg söderut för att titta på/köpa motorcykel. Och de kom och hade kladdkaka med sig!

Man måste försöka glädjas med sonens brinnande intresse för motorcykel. Oron får jag behålla för mig själv, och han har bara ett par år kvar till trettio, så han är inte "ung och galen" längre utan mer sansad.


När de lämnade mig för att fortsätta resan söderut, vittjade jag brevlådan och gissa om jag blev GLATT ÖVERRASKAD. Där låg ett madrasserat kuvert från Norge, och i kuvertet låg en present och ett kort med text. Jag blir så glad och jag blir så rörd. Tack, Anita!

 

Det är ett smycke som kan bäras till mycket, upptäcker jag. Och det ska jag också! Om ett par veckor är det teaterdags "Lång dags färd mot natt". Ni vet pjäsen som Eugene O'neill skrev för svensk uppsättning. Då ska jag byta stallkläderna mot något riktigt fint och då ska jag bära den fina gåvan.