18 december 2010

34. U som i Urban, F som i Frasse, O som i Olle

Häromdagen lovade jag mig själv att inte börja på något nytt. Häromdagen svek jag detta löfte. Känns det igen!

Men nu är koftan i alla fall på gång. Jag har gett upp tanken på att sticka allt i ett och har repat upp för att sticka ärmarna för sig. Nu blir det mer behändigt och det känns inte helt omöjligt. Jag stickar på fri hand vilket innebär att jag fått repa upp en hel del, men garnet är stickvänligt och förr eller senare blir det en kofta att använda. 


Den här vet jag inte ens var jag har lagt för jag hittar den inte (tur man har en bild på den), men den är i stort sett klar, bara lite småjusteringar så inte kanten viker sig och några knappar. Men den verkar ha krympt, eller så har jag blivit större, för mig passar den då inte!


Vad då UFO? 
Den måste i alla fall bli färdig framåt vårkanten!
Vad det ska bli av detta har jag glömt! 
De här skulle kunna användas redan nu - om det fanns två av dom!
 Och den här mössan är riktigt fin, men stor som ett hus och måste repas upp!


Men allt får vänta för nu stickar jag på en ärmlös tunika i ett härligt mjuk och följsamt garn. Utan beskrivning, men jag ser den framför mig, vet hur jag vill ha det - tror jag! Tänker lite på spets och pärlor, tänker lite shabby chik, tänker lite åt det ljuva hållet.
Ljuva Frasse surar till och från, han har ju fått konkurrens av garn och stickor, stickor som sticks.

Idag kom matte hem med en helt set med stickor. Var ska jag ta vägen, jamar Frasse. 

Men det verkar inte gå någon nöd på den lilla fyrbeningen. Soffan är stor och han ryms, om än inte precis på bästa stället. Men visst njuter han, och kompisen Fidde, när jag sitter och stickar och lyssnar på talbok. 

Idag har jag köpt en sådan där kaffegrej, nu står det stilla i huvudet, men det ska vara speciellt kaffe till, grovmalet. Nu ska den testas, men det följer inte med någon manual så det kan bli vad som helst av det hela!












God fortsättning på helgen!

 




12 kommentarer:

  1. Nej, bevare mig väl, vill inte tänka på allt som ligger gömt i påsar, lådor & annat :o) Härlig färg på den "lila-kofta"!!

    SvaraRadera
  2. så herlig du skriver:)) Sitter og smiler for meg selv, hvem har vel ikke strikket et lue stort som et hus eller bitte lite så det blir som en kalott i stedet:))

    Spennende med den tunikaen du strikker, gleder meg til å se det ferdige resultatet.

    Nyt søndagen, og heia NORGE i håndballkampen senere i dag mot sverige;))

    SvaraRadera
  3. Jag har ganska bra disciplin när det gäller påbörjade arbeten. Jag vill helst avsluta ett arbete innan jag påbörjar ett nytt =) Undantaget är när jag är på stickcafé.... där måste jag ha något lätt.... för du vet... prata, räkna och sticka samtidigt.... det är inte lätt *s*
    Den lilafärgade koftan är sååå himla fin!
    Mössan är också läcker. Har själv gjort något liknande, som jag repade upp igår.... såg värre ut än vanligt när jag satte den på huvudet ;)
    Ha en fin 4:e advent!

    SvaraRadera
  4. Alexandra, det är ju det där med att det är så lätt att "gömma" och "glömma"...

    SvaraRadera
  5. Anita, ja så blir det när man vägrar stickbeskrivningar, i alla fall så blir det så för mig. Men inte för litet utan alltid för stort, i alla fall det som ska sitta på huvudet.

    SvaraRadera
  6. Majsan, jag önskar jag också hade lite disciplin, men det har jag egentligen aldrig haft tillräckligt av. Den lila koftan är tre nummer för liten och mössan tre nummer för stor. Koftan går inte att repa upp, men mössan. Mössor som hela tiden åker ner över ögonen är inte det optimala!

    SvaraRadera
  7. haha ja det känns verkligen igen att starta nya projekt gång på gång :D

    SvaraRadera
  8. Anna, det verkar som många känner igen sig. Så länge man kan smussla undan det påbörjade och halvfärdiga, är det ju lätt som en plätt att ta itu med något nytt.

    SvaraRadera
  9. sv: ok, vad tråkigt att allt gick upp i rök, vad hemskt :(

    SvaraRadera
  10. Önskar dig en riktigt God Jul!

    SvaraRadera
  11. TACK för igenkänningens goda skratt!
    God Stickjul!
    Fr.uppiggad bloggläsare.

    SvaraRadera
  12. Hej Anonym, vad roligt att jag fick dig att skratta. Men ibland nästan gråter jag över allt som aldrig tycks bli klart. Nåja, det var väl att ta i, men i alla fall... GOD STICKJUL önskar jag även dig! Om jag hade varit smart hade jag skaffat mer garn till tunikan, men å andra sidan utan garn till den kanske jag skulle ta mig an koftan som aldrig tycks bli färdig. Tack och lov finns det inga nya frestande garner i huset.

    SvaraRadera