Tystnaden

Visst var det en film av Ingmar Bergman som hette så! Jag minns inte så mycket av den, mer än att den väckte anstöt hos några. Minns inte ens vad den handlade om och var Harriet Andersson med? Hur som helst är hon med i denna omgången Stjärnorna på slottet, som jag till slut bestämde mig att följa, fastän jag redan beslutat att inte göra det. Och där är det inte särskilt tyst och det är ju heller inte meningen.

Det är modigt av dessa ”stjärnor” att blotta sina liv inför en så STOR publik, att visa sina svagheter och tillkortakommanden är ju egentligen inget man vill skylta med. Å andra sidan, tack och lov att det finns dom som gör det för i andras glädje och sorg kan man ju faktiskt känna igen sig och det kan finnas en tröst i det.

Tystnaden är stor och tystnaden är mycket, tänkte jag idag på morgonturen med hunden. Idag bröts den bland annat av en talgoxe som januari-twittrade. I flera år har jag noterat att de så där i mitten på januari, i alla fall här där jag bor, börjar låta. Det är ett ganska enformigt upprepande ljud, tuit….tuit….tuit, som med tiden blir allt mer intensivt för att när vårsolen värmer och det är dags för parning liksom förvandlas till ett crescendo.

Men nu när jag går in i cyberrymden och lyssnar på talgoxens läte känner jag inte alls igen det. Snopet! SNOPET! Men jag håller ändå på att det är talgoxen, säkert en hane som sjunger upp sig för att kunna ge järnet när reviret ska försvaras. 

Tystnaden kan också vara kompakt, obehaglig och hotfull. Jag växte upp i en sådan tystnad, det var inte roligt, det var förfärligt. Enda gången det förekom någon form av samtal var när någon kom på besök. När jag blev varse att lekkamraters föräldrar faktiskt pratade med varann byggde sorgens fågel ett bo i mig. Ett rede som jag burit på i hela livet. 

Tystnaden nu är lugn och skänker mig ro. Tystnaden är behaglig och känslan av att kunna välja vad jag vill höra ger en stor frihetskänsla och tillfredsställelse.

Jag är så less på alla struntljud vare sig de kommer från TV, radio eller människor - jag har liksom inte tid för sådant längre. Sedan kan ju förstås strunt vara olika för olika människor, men jag vet vad det står för vad gäller mig. 

Men Stjärnorna på slottet är faktiskt ganska bra underhållning. Ibland är det bra att man har dator och tur man kan titta på  SVT Play, alla andra kanaler klarar jag mig mer än utan. 

Tystnaden nu, datorfläkten surrar, Anjo ligger i soffan och jag hör hans jämna andetag, Fidde ligger och småsnarkar och det doftar. Det doftar kaffe!

Sticka på dasset

"Egen tid” dök upp i mitt huvud och jag tänkte att det är ett uttryck som blivit populärt, som vore det något sällsynt och ytterst exklusivt. 

Tack vare eller på grund av halvtidssjukskrivning har jag mycket EGEN TID och jag förvaltar den väl utan att jag förtar mig, för det ska jag undvika :-) eftersom stresströskeln liksom bara försvann efter tiden då jag kämpade för mitt liv (eller snarare läkarna kämpade). 

Jag fick häromdagen höra teorier om att vi utsätts för alldeles för många intryck. Inget nytt i och för sig, men nu hade någon formulerat det hela genom att mena att vi utsätts för mer än dubbelt så många intryck än vad vi generellt klarar av. 

Bildkälla

Och då blir förstås den EGNA TIDEN viktig och inte minst vad vi gör med den. Man kan välja att gå på spa, köra med yoga, pilates, meditera - det dräller av erbjudanden om man söker. 

Men varför inte bara ligga på soffan och filosofera eller ta med sig stickningen på dass?

Bortsett från en irriterande hälsporre har jag tillbringat åtskilliga timmar i naturen. Finns det en bättre RETREAT än att vara därute där ingen talar om vad man ska tycka, tänka och göra. Och det är dessutom alldeles gratis - inte illa! 

För den som tycker det verkar trist att vara ute i naturen finns det som sagt många andra (oftast mycket dyra) aktiviteter att ägna sig åt om man vill rensa, städa ut och få ny energi.

Jag tänker, vad tusan håller folk på med i dagens samhälle när egen tid skrivs in i filofaxer och digitala kalendrar. 

Jag tänker, jag hänger inte med OCH åååh, vad skönt det är!

När allt jag ser, utan undantag
Är kalendern brevé,
Fylld av ''bör'' och ''ska''
Då är det dags
För själarnas tidsfördriv...
Då tar jag min egen...
Tid

(en av verserna i Sonja Aldéns "Egen tid")