Ut och stjäla hästar

-->

Ut och stjäla hästar av Per Petterson, uppläsare: Rolf Lassgård

Hur ska jag hitta orden för att beskriva denna underbara berättelse. Det var länge sedan en bok berörde mig så på djupet. En bok om nuet och det förflutna. En berättelse om Trond och hans far sommaren 1948, och om Trond drygt femtio år senare.  

Boken kan inte beskrivas, den ska upplevas!

Texten är så vacker och Rolf Lassgård läser den med stor inlevelse, stillsamt och utan att ta i. Texten flyter ut i rummet och gungar mig i en vagga av sorg och melankoli. Jag kan på djupet identifiera mig med Trond som måste förhålla sig till sorg och smärta. Trots denna sorg vilar det en så mäktig stämning över romanen, en stämning som jag vill hålla kvar. Jag vill inte att boken ska ta slut.

Eftersom jag inte hört talas om denne Per Petterson tidigare måste jag ju googla och upptäcker då att Ut och stjäla hästar är en roman som många tycker mycket, mycket om. Jag blir också varse att han skrivit ännu en bok, Jag förbannar tidens flod, och jag ser fram mot ännu en magisk läs- eller lyssnarupplevelse.

Koftprojektet närmar sig sitt slut. Några centimeter till på ärmarna och någon slags kantstickning fram och runt halsen. Den blir precis så lätt och luftig och skön att bära som jag föreställt mig.

Lyssna på talbok och sticka kofta

När man minst anar det kan man få ett ryck. Koftan växer trots att det bara är slätstickning med inslag av ränder. Men det går faktiskt riktigt bra att sticka enformigt när man lyssnar på talbok.

Catharina Ingelman Sundberg är ett nytt namn för mig. Jag har varken råkat på henne eller hört om henne, så det var en helt ny bekantskap jag gjorde genom att lyssna på Kampen mot bränningarna.

Romanen bygger på en verklig händelse och större delen av romanen har också hänt. Detta kan författaren lova eftersom hon läst skeppsrullor och annat från Ostindiefararen Zeewijk som förliste utanför Australiens västkust år 1727. 

Det blev en strapatsfylld resa eftersom kaptenen/befälhavaren ombord ville bärga ett skepp innan de anlöpte hamnen i Batavia på Java. I besättningen ingick tre svenskar, Henrik, Sverus och Sven.

Författarinnan, som är marinarkeolog, har själv utforskat resterna av det som idag finns kvar av Zeewijk.  Medan jag lyssnade till talboken med uppläsaren Torsten Wahlund följde jag rutten från Middelburg i Holland till Ostindien via Google Earth. Jag studerade också bilder av Ostindiefarare för att få en mer omfattande känsla av talboken. Jag är ingen sjöman och många begrepp var helt främmande, men det gjorde ingenting: kampen på havet, spänningen, intrigerna, oförutsedda händelser med mera höll öronen öppna från början till slutet.

Randiga koftan

Bautasten i med- och motljus, broderi och talbok

Tidig måndag morgon vid Stomma kulle. Härliga promenadstråk, vidunderlig utsikt som inte går att fånga med mobilkamera.

Mika rantar runt som bara en lycklig hund kan göra. Jag njuter av den tidiga morgonen, vinden har lagt sig (nästan).

Hedvigs förklaring på hur man broderar hjärtan >> på ett enkelt sätt har jag nu haft användning för. Dam med katt och några hjärtan.

 

Hur mycket kan en människa stå ut med utan att ropa på hämnd? Det är nog den centrala frågan i "Det kalla landet" av Inger Frimansson. Jag lyssnar på den som talbok, Gunnel Fred läser. Den liksom kryper under skinnet på en vartefter man lyssnar. Nu återstår ett par CD-skivor och det känns riktigt olustigt.