Ett måste för hälsan, ett näste för själen

Idag ska jag försöka att sticka det Anna-Karin Lundberg kallar förberedelsevarv för flätbården. Jag har ändrat de båda färgerna till vitt och svart. Jag måste säga att när jag bara läser orden snurrar det.

Håll båda garntrådarna framför stickningen, hämta det vita garnet underifrån och upp över det svarta så att garnerna tvinnas ett halvt varv, sticka 1 a. Nästa m stickas avigt med svart garn som hämtas på samma sätt som det vita. Fortsätt på samma sätt varvet ut, byt färg varannan m. Nästa v stickas likadant, fast garnerna tvinnas uppifrån och ned och under varandra vid färgväxling.

Ur boken Maskor och Medeltid
sid 82

Jag tänker att det kanske går att avsluta till exempel halvvantar med ett sådant. Eller så kanske det finns något annat fint sätt, förutom att virka, att avsluta med.

Vassilis Bolonassos gjorde sitt sista program i söndags, han ska pensioneras. Vi är väldans många som kommer att sakna honom.  Alltid På En Söndag, musikprogrammet som önskade utrusta sina lyssnare med gott mod och vingar. Alltid på en söndag,  ett måste för hälsan, ett näste för själen är slut. Jag har varit dess trogna lyssnerska i många år. Men den klassiska musiken går inte i pension, den kommer att fortsätta spelas för oss lyssnare - tack och lov!

Mörkerspår av Inger Frimansson. När man läser/lyssnar på hennes böcker är det lätt att känna igen tonen i hennes författande. Det håller, om jag nu nu minns rätt från annat jag läst av henne, en lågmäld ton som sällan går genom högspänningsledningar, men för den skull inte saknar spänningen, den som liksom kryper på en. 

Mörkerspår handlar i första hand om Hilja, en ganska färglös och oförargerlig kvinna strax under femtio som bor ihop sin mindre trevliga storasyster. Hilja arbetar i en blomsteraffär, har en flerårig förbindelse med en gift man som inte heller verkar vara särskilt trevlig. En dag kommer det in en man, även han otrevlig, och beställer blommor som ska budas till en känd skådespelerska som en gång var Hiljas skolkamrat och bästa kompis. Parallellt med detta får vi följa en våldtäktsman i någon slags dagboksform. Hur det hänger ihop har jag ännu inte förstått, men det gör inget för det kommer att visa sig.

TJO!

Bautasten i med- och motljus, broderi och talbok

Tidig måndag morgon vid Stomma kulle. Härliga promenadstråk, vidunderlig utsikt som inte går att fånga med mobilkamera.

Mika rantar runt som bara en lycklig hund kan göra. Jag njuter av den tidiga morgonen, vinden har lagt sig (nästan).

Hedvigs förklaring på hur man broderar hjärtan >> på ett enkelt sätt har jag nu haft användning för. Dam med katt och några hjärtan.

 

Hur mycket kan en människa stå ut med utan att ropa på hämnd? Det är nog den centrala frågan i "Det kalla landet" av Inger Frimansson. Jag lyssnar på den som talbok, Gunnel Fred läser. Den liksom kryper under skinnet på en vartefter man lyssnar. Nu återstår ett par CD-skivor och det känns riktigt olustigt.