Visar inlägg med etikett smugglarkungens son. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett smugglarkungens son. Visa alla inlägg

9 mars 2012

Lyfta maskor, Bengt, Clara och lille Fi


Det blir inte som på bilden. Jag tror man missat lite i beskrivningen.  Men trots eventuella misstag är jag mycket nöjd med boken. 
Det som är så fantastiskt är att det kan bli så fint genom att bara ha med sig en tråd trots att man stickar med två färger.  
Det är de lyfta maskorna som gör det!

Jag har tidigare skrivit om Bengt Pohjanens bok Smugglarkungens son, som handlar om hans barndom i Tornedalen, gränslandet mellan tre språk.  
Nu har jag även lyssnat på Tidens tvång, som mer handlar om hans ungdom och tiden på läroverket i Haparanda. Bengt Pohjanen är en fantastisk berättare och som uppläsare med  ett språk som omfattar finska, svenska och tornedalska (meänkieli) blir ljudböckerna en härlig totalupplevelse. 
I båda böckerna förekommer flera tidsmarkörer av vilka jag känner igen många, men den norra delen av Sverige ter sig historiskt som en vit fläck när jag lyssnar. Men jag lär mig.

Igår var det internationella kvinnodagen. Det var Clara Zetkin som 1910 initierade det som först på 1970-talet också blev en särskild dag i Sverige.   
Då, i början av seklet, var det kvinnors rösträtt som stod högst på agendan.  Nu är det lika lön för lika arbete, och nu har det varit alldeles för länge.

I gårdagens lokaltidning ställdes frågan om du kallar dig feminist. Det var fler som svarade Aldrig i livet! än de som svarade Självklart! Och året är 2012. Helt otroligt, helt jädrans fucking otroligt! 

Snöpta Fiddeli ränner ut och in. Jag får motion för kattskrället ger sig inte. Han ska ut och han ska in och ut och in. Här skulle behövas svängdörrar, eller kattlucka!
Ut
In
Ut
In

21 december 2011

Ett språklöst land

Bengt Pohjanen kommer till världen i ett språklöst land. Det är 1944 och det är Tornedalen.  Utanför rikets gränser är det krig, innanför landets nordliga gränser munhuggs kommunister och revisionister. Torneälven utgör gränsen till Finland. Medan jag lyssnar inser jag hur lite jag vet om det nordligaste och dess historia  i det land jag lever i. Varför förbannar till exempel pojken Pänkti  Per-Albin för att de inte får ett beredskapspörte. Smugglarkungens son handlar om så mycket mer än bokens titel. Den handlar förstås om læstadianismen, om ickespråket tornedalsfinskan, om att leva så nära finska och ryska gränsen under krigstid.


Det som förundrar mig är att Bengt Pohjanen, med sitt ickespråk och det kärva klimat som rådde under hans barndom och uppväxt, ändå blivit en språkets mästare. Han har, och nu måste jag gå till Wikipedia, skrivit libretton, romaner, dikter, dramatik, facklitteratur samtidigt som han utbildat sig till präst, till filosofie doktor i finska och mycket mer. Allt detta och mer därtill har inte gått spårlöst förbi, han har fått ett stort antal priser och utmärkelser för det han gjort.

Jag är född utan språk

Jag är född utan språk
stumt navlad
av en språklös barnmorska

Jag är uppväxt vid gränsen
i korseld mellan två språk
som piskat min tunga
till stumhet



Jag är mycket fascinerad av Bengt Pohjanen!

18 december 2011

fina mössor och lyckans hjul

enarmad men inte enhänt. med mycket möda och besvär går det att sticka. förmodligen inte lämpligt, men... med sticket och frakturarmen i knät går det om än långsamt.
har svårt att lämna favoritmodellen, men tvingar mig till lite variation och så tycker jag ju så mycket om hålkrus. småpillet med att sy ihop får vänta.
nu ligger arbetsminnet på drygt 180 gb så nu hoppas jag att datorn fungerar ett bra tag till.
jag kan återigen lyssna på talböcker och se dvd-filmer och tv-play. innan datorn slutade fungera hann jag lyssna på lyckans hjul av kajsa ingemarsson. den är riktigt trevlig och det är en författaruppläsning som fungerar. jag minns att jag tyckte om hennes små citroner gula. hon kan konsten att underhålla på det där småmysiga sättet.

nästa talbok är smugglarkungens son av bengt pohjanen. den tror jag också på, en slags självbiografi broderad med trådar från tornedalen med allt vad det då innebar.

med ena amen obrukbar kan man varken julstäda eller julbaka - det är bara att sitta ner och ta det lugnt!