Skogen doftar gott

Luktreceptorerna skickar signaler till hjärnan och jag tänker sött, kanske lite surt, sött igen  och så lite bittert.  Sött och ibland lite beskt men framförallt sött. 

Skogen ger ifrån sig en härlig doft, det luktar gott och jag njuter av variationerna för dofterna ändras med varje steg jag tar. I skuggan under trädkronorna rör vi oss framåt, Mika och jag. Vi har det bra! 

Och så med ens skymtar jag vatten mellan trädstammarna, men höften har  prövats nog för denna dagen och jag har ju just badat i en annan sjö.

Från det vilda hem till det planerade, det planterade!

Praktmalvan är stor och grann. Blommorna är utsökt vackra i all sin enkelhet.

I brist på plingeling med kattbjällror fick det bli hjärtan och det blev bra det också! Nu vill jag göra fler.

Och så ser det ut som de blytunga skyarna drar österut, det har slutat regna. Here we come!

Konsthantverk och sötvattenpärla

Sommarutställning i Stall Flädje. Konst och konsthantverk, så mycket fint att titta på, betrakta och fundera över. 

 En vacker krona i guld på en bädd av kungsblå sammet.

Loricks smeder imponerar >>

 Denis Gavois gör de mest förtjusande gunghästarna >>

En av utställarna tipsade mig om en sjö där jag garanterat skulle få vara ensam badare (baddare). Bättre tips kunde jag inte få, nu har jag hittat min sötvattenpärla!

En granne, en gammal dam på 80 år, berättade att den vackraste dikten hon vet är Arioso av Erik Lindegren. Jag blev förstås nyfiken.

Arioso

Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrg fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:

någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.

Någonstans inom oss där benen har vitnat
efter forskares och tvivlares nedsegnande törst
till förnekat glidande
till förseglat vikande
O moln av tröst!
 

någonstans inom oss
där dessas ben har vitnat och hägringarna mötts
häver fjärran trygghet som dyningarnas dyning
speglar du vårt fjärran som stjärnans i en dyning
fäller drömmen alltid masken och blir du
som i smärta glider från mig
för att åter komma åter
för att åter komma till mig
mer och mer inom oss, mer och mera du.

Jag håller med!