En vacker krona i guld på en bädd av kungsblå sammet.
Loricks smeder imponerar >>
Denis Gavois gör de mest förtjusande gunghästarna >>
En av utställarna tipsade mig om en sjö där jag garanterat skulle få vara ensam badare (baddare). Bättre tips kunde jag inte få, nu har jag hittat min sötvattenpärla!
En granne, en gammal dam på 80 år, berättade att den vackraste dikten hon vet är Arioso av Erik Lindegren. Jag blev förstås nyfiken.
Arioso
Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrg fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrg fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.
Någonstans inom oss där benen har vitnat
efter forskares och tvivlares nedsegnande törst
till förnekat glidande
till förseglat vikande
O moln av tröst!
någonstans inom oss
där dessas ben har vitnat och hägringarna mötts
häver fjärran trygghet som dyningarnas dyning
speglar du vårt fjärran som stjärnans i en dyning
fäller drömmen alltid masken och blir du
som i smärta glider från mig
för att åter komma åter
för att åter komma till mig
mer och mer inom oss, mer och mera du.
där dessas ben har vitnat och hägringarna mötts
häver fjärran trygghet som dyningarnas dyning
speglar du vårt fjärran som stjärnans i en dyning
fäller drömmen alltid masken och blir du
som i smärta glider från mig
för att åter komma åter
för att åter komma till mig
mer och mer inom oss, mer och mera du.
