Visar inlägg med etikett mossa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mossa. Visa alla inlägg

29 augusti 2012

Grodan som blev en padda

Jag tror att min goda gärning genererade en gåva. Häromdagen satt Frasse och stirrade in under en byrå, det är inte likt honom. Han sitter hellre i köket i väntan på maaaaat!
Frasse till vänster

Så det var att med stor möda ta sig ner på golvet och kika in under byrån. Där satt det en förskrämd groda och kluckade (eller vad det nu kallas). Det såg nästan ut som den hyperventilerade; ett rovdjur och ett monster som stirrar på den är väl inte det optimala. Tack och lov var den oskadd och jag lyckades fånga den i en plastlåda och bära bort den till en dunge med tät vegetation.

Några dagar senare blir jag belönad med en padda, inte illa. Ingen som "kluckar" eller hyperventilerar vid blotta åsynen av mig utan en som verkar gilla läget fast jag ännu har mycket att lära. 
Det är ett arbetsredskap i det politiska uppdraget. Nu slipper vi bära med oss kilovis med papper när vi är ute och besöker styrelser, nämnder och verksamheter. Lätt som en plätt kan vi ta fram underlag med mera för sådant som kommer upp under våra samtal. 

Bastuholmen ligger i södra delen av staden och stranden. Här råder hundförbud till mitten på september, men är det tomt på folk är det bara att bryta mot lagen :-)

Holmen gör skäl för sitt namn. Där ligger en bastu med brygga, den senare används av alla.

Om jag inte vore så förbaskat förkyld skulle jag bada, men det är väl att utmana ödet. Dessutom brukar havet vara rött av brännmaneter på sensommaren, och dom gillar jag inte!

 Mossa av något slag på bastuns husgrund. Vackert! 


Så bär det hemåt över stranden och Tokstollan får sina ryck!

Paddan ska skyddas och jag tror inte jag kan göra något liknande och så fint själv utan det blir nog till att beställa.

Stickningen går på sparlåga!

26 november 2011

Det mumlas i mossan och mössan

Det slår aldrig fel, strax före sju på mornarna buffar en sval nos på mig. Kom nu, matte! Ut och kissa, äta frukost och sedan...
Gryningen håller sig kvar i skogen. Blåsten har härjat under natten och träden gnäller, piper och kvider efter Busiga Berits framfart.
Mika far fram över stock och sten. Jag håller mig till de mjuka stigarna. Stenmurarna talar sitt tysta språk. Eller hör jag inte att det mumlas där i mossan intill muren. Så mycket ljud jag omges av! Jag skärper synen. Men gryningen får ge vika för dagen och det trolska släpper taget om mig. 
Fina färger men det blir inte bra. Jag får sticka baklänges för ökningen ser så slarvig ut. Finns det ett bra sätt att öka så det nästan inte syns eller syns på ett snyggt sätt?

bild hämtad på svt.se
Och så blir jag bara så nyfiken på SCUM-manifestet efter att ha läst om det i DN-kultur. Andra har också skrivit om SCUM-manifestet och jag förstår att det är en mycket kontroversiell text. Ombytta roller, kullerbyttor i hjärnvindlingarnas labyrinter kan vara svåra att ta till sig. Författaren Valerie Solanas avskyr visst män som fenomen.

Jag avskyr för tillfället betongväggar och betongkrokar!