Visar inlägg med etikett lena lundgren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lena lundgren. Visa alla inlägg

5 januari 2012

Kan inte låta bli!

Grovt papper, akvarellfärg, lintråd, guldtråd och lite annat krafs. Man kan inte ångra sig när man väl stuckit nålen i papperet, för då blir det ett väl synligt litet hål. 
Jag följer Lena Lundgrens råd: Lägg stygn vid stygn och låt en bild växa fram efterhand. Så jag ser med spänning fram mot slutresultatet.

4 januari 2012

Oj vad det blåser i träna idag


Det var faktiskt svårt att stå upprätt och enarmad som jag är höll jag på att ramla, men klarade mig tack vare ett järnstaket som jag kunde luta mig på. Oavsett storm eller inte skulle jag behöva en Srg. Esterhaus. Ni minns väl Spanarna på Hill Street.


Han var snyggast av dom alla, tyckte jag när det begav sig. Någon gång i början på 80-talet var det väl.  Jag har alltid varit svag för äldre män, eller var ska jag väl säga.



Detta med män får mig osöööökt att tänka på Unni Drougges BLUFFEN som jag nu lyssnar på, Katarina Ewerlöf är uppläsare. Lutherska badet var en lyssnarupplevelse. Bluffen är inte sämre. Och ibland när jag lyssnar tänker jag, hur vågar hon? Hur vågar hon beskriva tunga namn som Jan Guillo och G W Persson på det sätt hon gör, hur vågar hon parodiera och karikera andra ”kända personer” som hon gör. Jag tror hon hade roligt under skrivprocessen!
Berit Hård jobbar som reporter på en skvallerblaska. Hon är vulgär, tjock, kåt och cynisk. Hon bevakar bokmässan, inte för litteraturens skull utan för skriva om och plåta kändisar. Hon blir vittne till hur Jan Guillou blir utsatt för ett mordattentat, eller vad det nu kan vara.  Jag har några CD-skivor kvar att lyssna på och det ser jag med glädje fram emot.

Jag har inte läst några recenscioner av denna bok, men jag kan tänka mig att man se en avsevärd skillnad i kritiken från manliga resp. kvinnliga litteraturkritiker. 

Med mig hem från biblioteket hade jag också några "låta sig inspireras av"-böcker. Bland annat den här:
Och den är helt underbar och nu känns det som jag börjar koka inombords igen. Det kliar i fingrarna. Men det måste mogna så jag får lugna ner mig en gnutta.

Jag gick bara till tvättstugan.
En innerkudde som skulle kläs med tyg för att bli en stolsdyna...