Katia och dags för myssa!

Tog med djuren till Lövstaviken som ligger rakt ut mot havet. Resterna av Katia vräkte sig mot land och kaskader av saltvatten kastade sig mot vägen där vi gick. Disa älskar allt som heter vatten bara det inte kommer från badrummet. Mika och jag var inte lika förtjusta.

Mössan som jag stickade förra året är alldeles för stor, men jag hade fullt sjå att hålla den kvar på huvet när Katia morrade som värst. Ingen bra stormhatt!

Mössorna väntar på slutfinishen och den jag bar idag måste jag krympa på något vis för den är så himla skön,  mjuk och snäll mot en kantstött skalle.

 

Den här, som jag hoppades så mycket på, blev för liten. Nog har man att göra alltid, om man ska få ordning på allt som bara ligger, till ingen nytta.

TJO!