Fyndigt värre!

 Fynd: Lång löpare i härligt linnetyg. Fynd: Lingarn på Tradera

Det är inte lätt att hitta lingarn för broderi. I Falkenberg finns det då inte. Kanske i närliggande städer, men det är tveksamt. Tur att man fynda på Tradera. De här lingarnerna som jag nu broderar med kom farande ända från Gällivare!

Fynd: Kokbok på Loppis 10 kr

Husmor är jag inte! Kock är jag inte! Men bläddrar gör jag gärna!

Anjo fyndar, vad det nu kan vara...

Eva fyndar fotoobjekt!

Vinterns utfodring av fåglarna skänker dubbel glädje!

Och när det regnar, som nu, kan man fynda eller kolla in premiärerna på film2home!

TJINGELINGEN!

Lata sommardagar!

Alldeles för lata, vill jag påstå. Kan man skylla på värmen? Jag gör i alla fall inte många knop!

Tack vare lilla fläkten kan jag sitta ute och brodera, det är allt jag orkar med. Jag tror nog också att åldern bidrar till slöheten i hettan, i alla fall så skyller jag även på den.

Langettstygn och mille fleurs på glest linne. Måste bara cykla in till staden och täcka vita kudden med blått örngott. Skulle uppskatta några molntussar att cykla under!

Spänningslitteratur passar bra i hettan, kräver inte så mycket koncentration och eftertankar, bara att "go with the flow". Michael Connelly är bra!

David Baldacci är en hårding. I Den gemensamma nämnaren, som kom ut 2003, lär man känna paret King & Maxwell. Och jag förstår att jag läst Baldacci i fel ordning, om man nu ska vara korrekt. Så om man börjar kan man ta det i den här ordningen: 1. Den gemensamma nämnaren 2. Rollspel 3. Geniet och 4. Dubbelspel, i alla fall är det dom jag läst!

Gillian Flynn´s Gone Girl var förbaskat bra - sträckläsning. Och det sägs att Mörka platser också ska vara bra eller den bästa hittills, jag har precis börjat. Recension >>

Mjauu, en gång till!

I skuggan under parasollet, broderar och lyssnar och sommaren är som den ska! Harry Bosch har jag följt genom ett otal böcker och aldrig blivit besviken. Magnus Roosman är en mycket bra uppläsare, alldeles "lagom".

Den här gullenosen har inte fått vara ute och rört på sig som han borde, en stukad fot har gjort mig lite rörelsehindrad, men cykla kan vi. Men det är alldeles för hett och kvalmigt för att göra det dagtid.

Och nu är de på gång, 

knopparna öppnar sig - härligt!

Flitiga Lisa

Kedjestygn, korallstygn, langettstygn, 

solfjäderstygn, franska knutar med mera

Jag broderar bara för att det är så himla roligt!

Och för att jag inte kan vara ute och ränna på grund av en stukad fot!

Marley och jag är en mycket trevlig bok att lyssna på, Rabeus läser.

Jag tror jag läste den när den kom ut, men hälften har jag glömt.

Marley och jag

När stygn blir motiv, när ord blir till meningar!

I det fria broderiet vet man inte hur det ska sluta. Om det ska bli bra eller dåligt, om det ska bli någorlunda som man tänkt sig eller något helt annat. Mycket påbörjat, lite avslutat. Här försöker jag med lite tantmops! Men tyvärr har det gått inflation i begreppet tant. Nu kallar sig tjugofemåriga tjejer för tanter bara för att de råkat baka en sockerkaka. När jag var i samma ålder och satt på en stadsbuss i Uppsala råkade några flickor kalla mig tant, det var ju alldeles förfärligt och rent förnedrande. Nu räcker det med ett litet sketet recept i kökslådan hos en som knappt är torr bakom öronen, för att det ska vara okej att kalla sig tant. Några har snott ordet, stulit det från oss som borde äga det, det gillar jag inte!

Hur som helst, stygn blir till något slags motiv som växer fram. Jag älskar franska knutar, det är lite marigt och att ta upp en misslyckad är inte det lättaste. Pilligt värre faktiskt, så det bästa är att vara riktigt noggrann så man slipper det besväret.

Bokstäver blir till ord och meningar. Jag tänkte jag skulle låta bli ”Två soldater” av Roslund & Hellström, men kunde inte hålla fingrarna borta på biblioteket. Inledningen är något som liknar detta: Om man inte kan bli älskad, kan man bli respekterad, fruktad och hatad. Författarduon skriver mycket realistiskt och håret reser sig i nacken. Det fick räcka med första CD-skivan, i alla fall för stunden. 

Det sägs att Två soldater är Roslund & Hellströms bästa hittills. Förmodligen också den mest ruggiga. De tidigare var ju ruskigt bra, men den här slår nog alla rekord.

Det var en ren befrielse att istället börja lyssna på Akademimorden av Martin Olczak. Här skjuts den ena akademiledamoten efter den andra med en gammal revolver från 1800-talet, med kulor av svartkrut som stinker. Inom bokens ramar ryms mycket. Att förövaren är en gammal bitter författare som anser sig förbigången varenda gång en ny nobelpristagare i litteratur utses verkar troligt. Men det är en ren gissning. 

Författare/poeter med tendens att glorifiera sig själva blir lätt bittra, vissa blir kritiker och är sura som ättika i sina recensioner av andra.

Men bäst av alla är Willy Kyrklund med sitt otroligt vackra språk och en härlig humor. Jag läser och njuter. ”8 variationer om godheten” är en riktig pärla. Den är tankeväckande, den ställer frågor till läsaren och ibland sitter man på pottkanten. Men Kyrklund har själv ofta svaren och för det mesta med en knorr.

Med vilket rätt kallar vi vårt liv kort? Människans medellivslängd är ju längre än de flesta djurs. Den är längre än det ögonblick då blixten lyser. Den är kortare än istiden. Men vi gör icke dessa jämförelser. Vi jämför människans livslängd med människans livslängd och hur kan man då säga att den är kort? Tiden som subjektiv upplevelse har intet annat mått än sig själv och varje jämförelse med en tickande klocka är meningslös. En mikrosekund är hundratusen år.
 

Gulleros!

Hinsehäxan – april, april...

Till de som inte följt TV-serien rekommenderar jag varmt att se den - om eller snarare när den repriseras. Hinsehäxan bygger på Lillemor Östlins berättelse om sitt liv som finns som bok. 

Lillemor Östlin (Vera Vitali) Foto: SVT

Till grund för det mesta som produceras som film eller dokumentär ligger ett manus. Någon skriver ett manus kort och gott. Och någon annan skriver ett manus utifrån en berättelse, fiktiv eller sann. Att skriva ett manus utifrån något som verkligen hänt och ur en betraktares ögon kan vara klurigt. Antingen förhåller man sig strikt till ”det som hänt” eller så tar man sig friheten att brodera ut, skruva åt, lägga till eller dra ifrån. Allt för att produkten ska få positiv kritik och dra stor publik. Dokumentärfilmer är väl det bästa exemplet. Som producent och regissör går det inte att vara objektiv, ens egna känslor och tankar sätter sina spår. De kan vara så väl gjorda att man inte vill tro annat än att allt är sant.

Det fanns en tid då jag trodde på allt som stod i tabloidpressen var sant. Blotta tanken att någon försökte lura mig var kränkande. Nu vet jag förstås bättre! Men det verkar finnas många därute som lever med just den villfarelsen eftersom tabloidpressen som numera är morgontidningar går åt som smör i gassande sol. Numera har jag ett kritiskt öga till det mesta. Så även till TV-serien Hinsehäxan som jag tycker är skickligt gjord, välregisserad och välspelad. Men jag kommer inte ifrån den där känslan av att någon ändå försöker lura mig. Är det Hinsehäxan själv? Knappast. Eller är det manusskrivarna eller är det regissören, det är frågan! Jag kan inte komma från tanken att det är en slags försköning av en betydligt tuffare verklighet.

Lennart Geijer (Göran Ragnerstam) Foto: SVT

Göran Ragnerstam som Lennart Geijer? Ja! Hans tolkning av en av landets justitieministrar verkar bra. Man var ju själv i tjugoårsåldern på den tiden och minns mannen såväl i rutan som statsråd men också på löpsedlarna i samband med den så kallade Bordellhärvan. 

Igår visade utetermometern drygt 13 grader. Nypotatis har skördats i Halland. Men mina julrosor vill nog ha lite kyla. Knopparna är feta och sprickfärdiga.

Grov linnetablett 5 kr, på med lite spets och ett loppishjärta och så lite broderi på det. Öppen kedjesöm blir sångfågelsträck.

 

Jag skriver och hantverkar som varje dag vore den sista. Man kan ju aldrig veta! Och något ska man ju lämna efter sig. TJO!

(och typsnitt och storlek på text verkar leva sitt egna lilla liv på blogspot)