Sladdrig mössa med mera

Tangentbord kan vara en rätt så äcklig företeelse, om man som jag spiller och har sig. De har väl blivit några stycken med åren. 

Bildkälla

När hela kaffe- eller tekoppen välter just där är det kört. Det har hänt! Och då, just då i det ögonblicket, när man svor i högan sky så det började osa bränt, lovade man sig själv att aldrig mer dricka kaffe eller te vid datorn. Ett löfte svårt att hålla!

How to clean an iMac keyboard

Härom morgonen var det så kallt när jag var ute och cyklade med Mika att jag behövt en mössa. Så nu är det en på gång i bomullsgarn, i favoritmodellen. 

Men den kommer nog att bli rätt så sladdrig, verkar det som.

Hövvet är för övrigt inte som det ska, det gör ont och är liksom inte med mig vilket delar av övriga kroppen inte heller är. Det blev till att uppsöka läkare som misstänker muskelreumatism. En misstanke blir inte sann förrän det finns bevis, tänker jag då. 

Jan van Eyck / Bildkälla

Jag vägrar muskelreumatism trots att jag har alla symtom utom viktminskningen. Man hinner inte mer än hem så googlar man och finner en pinad påve. Suck!

Damen i bild, det är den stora, vill bara jaga harar. Inte för att hon får fatt i någon, men spåren luktar och frestar.

Den lille herren skulle gärna lägga små söta mesar och sparvar vid mina fötter, men bjällran på halsbandet verkar ha effekt. 

 Kantnepetan är mycket tacksam att ta in och sätta i vas!

Fågel, fisk eller mitt i mellan

Ja, det är frågan och irritationen växer tills jag blir upprorisk och nästan vill slå sönder något.

Tänkte jag skulle virka mormorsrutor till det rostiga gallret och det började så bra. 

Så tog det lila bomullsgarnet slut. Jag införskaffade nytt och när jag väl skulle ta upp arbetet igen kan jag INTE  hitta de gröna garnerna. Någonstans ligger de och retas, MEN VAR? Och jag är säker på att detta känns igen, detta letande efter garner som man vet finns någonstans.

Jag skaffade ju mig ett skåp, ett garnskåp eller ett skåp för att ge plats åt garner, tyger, trådar och så vidare. För att allt inte skulle ligga osorterat i plastpåsar i klädkammaren. Men blev det så mycket bättre!!!

Häromdagen gav jag upp. Jag gav upp idén om mormorsrutorna, i alla fall för tillfället. Det gjorde jag när hittade ett annat påbörjat arbete i det välordnade (?!?) skåpet.  Och jag inser att det blir snyggare eller i alla fall i en helt annan stil.

Det är till största delen stickat av ett effektgarn som jag klippt sönder så att jag kan byta "effekt" när jag vill. Som krona på verket fast längst ner tror jag minsann att en liten bärnstenskula gör sig bra. Det här "konstverket" kommer att bli snyggt när det hittat sin plats på en vägg.

Har nu sista talboksskivan av Henning Mankells Tea-Bag i CD-spelaren. Jesper Humlin, en poet som är rädd om sitt rykte och blir avundsjuk så fort han tror sig träffa någon som skriver bättre än han själv, möter några unga kvinnor som inte är svenskfödda och som så småningom berättar om vad de varit med om och upplever just nu. En av dessa flickor kallas sig Tea-Bag.

Trots att huvudpersonen inte verkar vara en särskilt trevlig människa får han ändå min sympati, och om jag inte minns fel kände jag samma sak om mannen på ön i "Italienska skor". Jag vet inte vad han gör, den där Henning Mankell,  men han lyckats fånga en slags stämning som appellerar till mig. Det säger jag utan att göra någon djupdykande analys, det är bara ett torrt konstaterande.

Varmt att sticka!

Nu har det varit svettigt i några dagar. Tur man stickar i bomullsgarn. För jag är på´t igen, ett litet linne åt ett litet grodd. 

 

Igår bakade Goda Grannen Lotta och jag bullar och sockerkaka och det var också varmt, minst 25 gr i köket. På lördag är det valpträff och tvåbeningarna ska bjudas på kaffe med dopp. Men några bullar behåller vi själva!

Nu är det lite si och så med växtligheten på uteplatsen. En del verkar ha blommat över och andra är på gång. En trogen kamrat i många veckor har varit och är den här växten som är någon slags potatisblomma.

Vissa växter verkar trivas bra,  andra mindre. Vad det beror på är inte jag människa till att lista ut. Beror det på individuella variationer eller på växtmiljön eller både ock!

Jag är i valet och kvalet om jag ska behålla Mika. Utkastad från såväl FK som AF är marginalerna oförskämt små. Men hon är en fantastiskt fin hund, mjuk, lyhörd, läraktig, trevlig och katterna låter hon numera bli.