English lover, not för ever! Vid vårt första möte bar jag en kamelhårskappa (som jag lånat) och mörkbruna mockaboots med hög bred klack. Oj, så stilig jag var på den tiden!
Åren går :-)
TJO!
9 oktober 2012
Slitage, mohair och mysterier
Ett par gånger varje år får mina sockar nya fötter.
Man kan ju inte med att slänga skaften som är stickade i bästa Kampes ullgarn. Jag sliter hårt på strumpor och sockor. Inte bara på hälen utan även fram. Har provat med att sticka i björntråd, kanske det hjälper en tid, men not for ever.
English lover, not för ever! Vid vårt första möte bar jag en kamelhårskappa (som jag lånat) och mörkbruna mockaboots med hög bred klack. Oj, så stilig jag var på den tiden!
När jag fann ett mohairgarn för halva priset och i den där kappans färg kunde jag inte låta bli. Då passade färgen bra, men nu är tanten grå och det funkar ju inte alls.
Nu lyssnar jag på ännu en bok av Arnaldur Indridason där Erlendur inte får vara med. Jag saknar honom! I Mörka Strömmar är det Elinborg som är huvudpersonen. I Svart Himmel får vi följa Sigurdur. Men kan du inte få komma hem snart, Erlendur?
TJO!
English lover, not för ever! Vid vårt första möte bar jag en kamelhårskappa (som jag lånat) och mörkbruna mockaboots med hög bred klack. Oj, så stilig jag var på den tiden!
TJO!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Verkar som det går en "sockfeber" genom stickbloggarna just nu...
SvaraRaderajag har hört någonstans att om man använder garn som är liiiiiiitet uppblandat med något syntetiskt att det ska vara litet hållbarare....har ingen aning, men jag lade det på minnet i varje fall :-)
jamen du är tjusig nu också.....du vet patina ger fägring! :-)
Raggsocksgarn är ofta eller kanske alltid lite uppblandat, men det hjälper inte - suck!
RaderaNääe du, den där jädrans patinan kan jag bara se på andra. Ansiktet är ett russin och det där mellan armar och ben en enda stor bulldeg. Gillar inte alls vad jag ser! Jag simmar som en liten envis iller men bulldegen består. Usch!
/Eva :-)