Det är nästan, NÄSTAN, som att cykla i en regnskog när vi tar oss fram på stigarna i vår lilla skog. Luften dryper av fukt, marken är tung av väta.
Vid minsta lilla gren jag snuddar vid, man kommer ju upp en bit på cykeln, drippar det och droppar. Det är mystik i skogen idag. Undrar om hundar kan erfara detsamma? Knappast. För dom finns det nog bara lukter. Men friheten kan då få Mika att spritta av glädje.
Frederikke i Den stängda boken lever i en skyddad borgerlig värld, men dess värre är hon inte lycklig och förvandlas med åren till en gammal kvinna bitter och tung i sin sorg över hur livet blev.
Två CD-skivor kvar, sedan är det tyvärr dags att ta farväl. Danskarna kan göra film och serier, och det skulle förvåna mig om det inte blir en TV-serie av denna bok, som jag menar är som gjord för just det.
Jag mötte en gubbe häromdagen, en sådan där i rutig keps, alldeles förfärligt gubbig rock och en lika gubbig portfölj. Alltså,
hade det varit en ung kille som gick gatan fram hade det kanske bara
varit lite småtufft. Men nu råkade det vara en man som jag faktiskt var
förlovad med en gång i tiden.
Åren går! Ja, det ska gudarna veta. Men för den skull... Jag menar, måste man, bara för att... Jag stod där och gapade och tänkte, nää det kan inte vara sant. Men visst var det det! Och när han försvann runt hörnet: Har jag verkligen varit tillsammans med den där... gubben.
När jag samlat ihop mina tankar och vänt blicken mot mig själv blev jag rädd. Om han har blivit en gubbe, har väl jag? De stora skyltfönstren kom till min räddning! Jag menar, man behöver ju inte se ut som tanterna gjorde på 60-talet, med hatt, kappa och handväska och mönstrade crimpleneklänningar, alltsammans med ett och samma stuk som får en att se lika trist ut som han som nyss gick runt hörnet.
Kanske var det därför jag gick in i en butik och kom ut med en härligt limegrön sommarklänning, för att kontrastera gråheten i den man som jag älskade så mycket en gång.
Och så till linnet i lin. Ja, varför inte börja på något nytt i tron om att också det ska bli färdigt, helt färdigt och inte bara bli liggande.
Jag har hittat en liten pärla på biblioteket. Lilla pärlan är en 19 CD-skivor lång ljudbok med Agneta Ekmanner som uppläsare. Den stängda bokens författare, Jette A. Kaarsbøl, debuterade med just denna romanen, och vilken författardebut! Hon har belönats med flera priser för Den stängda boken.
Den stängda boken utspelar sig i Köpenhamn runt 1875. Unga Frederikke, som är förlovad med en präst, träffar Frederik Faber och faller pladask och väver romantiska drömmar. De gifter sig, och väven tar form. Som gammal kvinna sitter Frederikke i sin lägenhet och tänker tillbaka på sitt liv och hur det blev.
Jag kom in i boken i stort sett direkt och jag kan knappt slita mig ifrån den, vill lyssna och lyssna och lyssna. Vill man inte lyssna så säger jag bara läs, läs, läs!
Det fattades en växt i ena hörnet av min lilla trädgård (uteplats) så idag grävde jag ner en Getrams. Kanske kan den bli så här fin när den blommar!
Brist på stick-motivation får mig att harva på med halvvantarna. Och gudarna ska veta att mornarna ännu är kyliga så nog kan de behövas.
TJO!
