6 mars 2016

Antingen eller....

Just så är det dessa dagar; antingen eller!  Ute eller inne, och jag fryser och jag svettas. Marsvädret är sig likt, ena dagen går man sig svett i solen, för att nästa dag frysa. Vårvinterförkylningen gör att samma sak händer inomhus, är man inte varm är man kall. Temperaturen far som en jojo upp och ner.


Upp och ner och hit och dit och kors och tvärs, det är väl livet det, i ett slags nötskal!



Och så är det dags för Vasa-loppet. Jag inser att jag inte hängt med så bra de sista åren, för jag blir förvånad och glad av att se kvinnor i spåren. Jag trodde de var hänvisade till ett särskilt Vasa-lopp! Och tekniken är med även i skidspåren vilket gör att det blir lite mer intressant, lite mer nyanserat än att bara sitta och glo på folk som åker skidor meter efter meter, kilometer efter kilometer, mil efter mil. Att det blir lite "show" av Vasa-loppet har jag inget emot, annars är jag inte mycket för showande eftersom det sällan finns någon hejd på det - och jag blir bara så trött!

Mina "elever" på asylboendet är så fantastiskt duktiga. Igår först förstod jag att en av dom, som är bland de bästa på att uttala orden, inte har en susning om vårt alfabet, ändå lyckas hon med fonetisk skrift på eget språk hitta det rätta uttrycket. Jag blir verkligen imponerad. Men från och med idag ska vi öva på vårt alfabet, från A till Ö.



Jag kan inte nog uttrycka mig hur mycket jag tycker om dessa människor som riskerat livet för att komma hit, men inte hade något val eftersom faran var betydligt större på platsen de flydde ifrån. 

Min nya voffsedoffs är ett riktigt "mjukisdjur" som gör små ibland mycket subtila framsteg varje dag. Djuren verkar trivas bra tillsammans, inget bråk och Fidde ska som vanligt vara med överallt!



Mars är vårvintermånaden, i alla fall i den här landsändan. Strandskatan har siktats och sånglärkan lär också ha dykt upp. Fåglarna kvittrar i träd och buskar. Om några veckor, alltså till påsk, fylls Skrea Camping med husbilar och husvagnar.  Jag väntar på att få gå ut på lilla täppan och påta eller i alla fall följa utvecklingen strax ovan jord där det börjar hända saker.

Nu går andra bilden (eller egentligen fjärde bilden) upp en bit i landet. Kul, kul!
Ska bara fila lite på den först, lägga lite mer ljus i det ockra-gula.  Visst är det så, Pysselfarmor, man kan ju inte hålla på och "tokmåla". Man får se till att vila mellan "tok-varven" så man får lite distans till det man gör.


Och så läser jag förstås den ena boken efter den andra - som vanligt!

TJOI



4 kommentarer:

  1. Tänkte faktiskt i går när jag bloggade: "Undrar hur det går för Eva's nya familjemedlem?". Så kul att se att de funkar med alla tre! Här börjar jag bli mer och mer invand på att bara ha en hund..... Men en vild whippet är ju som tre i bland. Och mina hemmastickade sockor har hon en förkärlek till..... Det blir att sticka nya!
    Vårvinter är det här på östra sidan också. Och i dag drog det en kall vind över nejderna! Kallt..... Men snart så!
    Ha det gott

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min första siames åt upp en hel pläd, det tog sin lilla tid men plötsligt var det bara några bitar eller snarare trådar kvar av den. Bibi började tugga på ett av soffbenen häromdagen, då bar det illa kvickt iväg till djuraffären och köpa någon annat att tugga på!

      Radera
  2. Vilken fantastisk tavla! Nu får du ha utställning!
    Så söt det nya tillskottet är och kul att de trivs tillsammans. Annars skulle det ju bli outhärdligt därhemma. Ha det väldans gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med utställning får allt vänta. Jante och självkritiken är mina största fiender. Lite av varje skadar väl inte, men mycket av varje är inte bra! :-)
      Väldans på dig också!

      Radera