Var dag

När man inte har ett sju till fem-jobb måndag till fredag är det lätt att man blir lite dagvill, men idag har jag i alla fall förstått att det är vardag igen. Inte för att det gör någon skillnad, inte särskilt mycket i alla fall. Den ena dagen är den andra lik och inte mig emot. Det där med att "det måste hända saker hela tiden" fattar jag inte riktigt. 

Hur som helst påsklunchen var alldeles utsökt god - och på Statoil har dom världens godaste tosca-bullar! Påskmat är påskmat, typ! Tosca-bullar kan man äta när som helst, som allra godast är dom när man varit i skogen och trampat mossa, gamla löv, barr, lera, koskit och annat. 

Det där med att trampa asfalt är inte min grej, och Anjo föredrar absolut skog och mark. Vi har mycket gemensamt, även om jag går inte med nosen i backen! Långt borta vid en utäga fann jag en gran (grön och grann) i ett stenröse. Naturen bjuder hela tiden på överraskningar!

Vad mäklare berättar och inte berättar, så kan man uttrycka följande bild! Inte för att det är någon autostrada, men i alla fall. 

True Detective i amerikanska söderns träskmarker, jädrar anamma vilken bra serie. Här får de verkligen jobba  för sina rollkaraktärer, Matthew McConaughey och Woody Harrelson. Ett avsnitt återstår, det sägs av de som redan sett serien i sin helhet att sista avsnittet, själva upplösningen kan vara en besvikelse. Men det bryr jag mig nog inte om, skådespelarna och miljöerna får på något sätt gå före ett eventuellt mindre bra slut.

Matthew McConaughey som Rusty Cohle, en typisk Rusty Cohle: 

Mänskligt självmedvetande var ett tragiskt felsteg i evolutionen. Vi blev väsensskilda från naturen. Vi borde inte existera enligt naturlagarna. Vi är ting som som inbillar oss att vi har ett jag. En avlagring av sensoriska erfarenheter och känslor programmerade att tro att vi är någon. I själva verket är alla ingen.