Det vanliga, alltså stickat och lyssnat!

 Stilig potta!

Arne Dahls Hela havet stormar är inte så lekfull som det kan låta. Det är en grym historia eller två grymma historier som hakar i varandra.

Den gamla A-gruppen har formerats om och fått nya uppdrag, nu inom EU. Paul Hjelm är chef, under sig har han Arto Söderstedt och Sara Svenhagen och ett antal andra väl utvalda poliser från Europa. Opcop-gruppen har representanter i alla EU-länder. I Sverige finns Kerstin Holm och Jorge Chaves.  Det som var stridsledningscentralen på Kungsholmen har fått sin motsvarighet i Katedralen i i Haag där den så kallade OpCop-gruppen har sin bas.

Arne Dahl är en mästare på att skriva spänningslitteratur och ruggigt blir det, i Hela havet stormar är det riktigt otäckt. Och ändå eller trots det förfärliga lyckas författaren liksom vitsa till det så man till och från skrattar mer eller mindre hejdlöst. Vissa dialoger, sekvenser och passager är verkligen roliga, inte minst där Arto Söderstedt är med. 

Sedan serien om A-gruppen gick på TV har Niklas Åkerfelt gett Arto Söderstedt ett ansikte. I Hela havet stormar blir den numera pensionerade Viggo Norlander vittne till en mindre massaker på en pub och det är en av inledningarna till boken. Mysterierna hopar sig tills de börjar nystas upp och sanningen kommer allt närmare. Den här är ingen bok för den som gillar myspys och hög trivselfaktor. Det är ruskigt och förfärligt och makabert och förbaskat bra!

Här stormar det inte. Solen värmer upp eftermiddagen och det är så milt. Jag har klippt gräset, förmodligen för sista gången i år.

Havet ligger nästan stilla och har liksom dragit sig tillbaka. Alla stenarna som syns i vattnet och på stranden ligger oftast under vattenytan.

TJO!