22 april 2013

Morgonens funderingar

Medan Anjo bekantar sig med omgivningarna 
går jag i mina egna tankar.
Det är ju det där med att fylla sextio, att man faktiskt bär på en sex decennier lång historia, att man en gång varit barn och sprungit barfota i gräs och hoppat över stock och sten. Idag kan jag varken göra det ena eller det andra.

Även om livet inte är slut ännu kan jag ändå inte låta bli att summera det som varit. Alla dessa dagar som förflutit sedan man såg dagens ljus på BB i Vimmerby, hur har de sett ut?

Jag tror mig förstå att många människor ser tillbaka och tänker att de skulle gjort annorlunda ”om det varit idag”. Men det är ju just det, ”då är inte idag”!  Jag har nog också gjort det några gånger, men det var väldigt längesedan, för vad tjänar det till? Att försöka ändra dåtiden är än så länge omöjligt. Man kan liksom inte retuschera bort sig själv och stoppa in sig någon annanstans annat än på bild som ju bara är en bit papper eller några pixlar. Så det är bara att gilla läget!

I mitten på sjuttiotalet jobbade jag hårt på inträdesprovet till Calle Flygare Teaterskola. Jag var en så kallad lovande talang. Vem vet, kanske hade jag kunnat vara en av ”stjärnorna” på slottet. Eller så hade jag varit en av alla dessa skådespelare som packar bröd i brist på erbjudande från teatervärlden. Det blev varken det ena eller det andra för jag blev kär. Så många kvinnor som gjort detsamma, alltså lämnat sina egna drömmar för kärleken. Varför? Ja, det kan man fråga sig - om man vill.

Pojkvän tillika fadersgestalt, att det inte håller i längden säger sig ju självt, nu. Men nu är inte då! När det kommer till kärleken har jag krossat hjärtan och mitt hjärta har gått sönder några gånger så där tror jag att jag är kvitt, om man nu ska referera till bibelns ”öga för öga...”

Och nu sitter man här och funderar på LIVET. Det har varit många plus, pyttesmå som stora och så förstås några minus. Utan det ena inte det andra! Utan sorg ingen glädje! Utan mörker inget ljus och så vidare...

Ett kinesiskt ordspråk lyder:

Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, 
men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.

Jag tycker det är välformulerat och har försökt att ha det som ett motto även om jag inte alltid lyckats. 

Å andra sidan finns ju Sirin:
Glädjens fågel heter Sirin och munter sång drillar lockande ur hennes bo.
(en rad ur Kupolerna av Vladimir Vysotskij)

2 kommentarer:

  1. Jag tror att du mår väldigt bra av att du har Anjo. Läser det liksom mellan raderna även om det är "fundersamma" rader idag....kloka och helt korrekta tankar. Då är inte nu och inget går att ändra. Lev i nuet och gör det bästa av just detta nu!

    SvaraRadera
  2. OJ! De här var djupt....
    Men jag håller med Pysselfarmor: Lev i nuet, det förgångna är just förgånget!
    På tal om att fylla sextio, så har jag precis närmat mig med ytterligare ett år, och är närmre 60 än 50!! Det går med stormsteg....
    Mysigt med hund igen, kan jag förstå?! När kommer han för gott??

    Ha det bra i vårvädret!

    SvaraRadera