Läst, sett och stickat!

De imperfekta av Tom Rachman

Boken lockade mig med framside-citatet: Enastående, varken mer eller mindre, i alla fall enligt The New York Times.

Första kapitlet utlovar det enastående, en mindre lyckad journalist jagar scoop men utan att ha dator är det fax som gäller och det är ”rena mardrömmen nära deadline”. Andra kapitlet en tillbakablick på hur den engelskspråkiga tidningen i Rom tar sina fösta kliv in i mediavärlden. Tredje kapitlet och en dödsruna ska skrivas och offret först intervjuas, det blir ganska skruvat. 

Fjärde tillbaka till femtiotal i Rom. Sedan kommer jag inte längre utan ett visst motstånd. Boken ligger där utan att fresta med de återstående kapitlen. 

Och som brukligt är kollar jag in recensionerna när jag inte delar den allmänna uppfattningen, och finner att när det gäller De imperfekta är meningarna delade. Den verkar särskilt uppskattas av de som själva har erfarenhet av mediavärlden, av papperstidningen och den utveckling som förändrar branschen. 

Downton Abbey

Poor little Edith the Spinster. Vad ska det bli av henne? Och vad är den där Strallan för en tönt som sviker i absolut sista sekunden. 

Upstairs and Downstair var väl egentligen titeln på det vi kallade Herrskap och Tjänstefolk när den gick som serie. Vad har de för slags magnetiska krafter, de där serierna som drar så många tittare till sig. Är det livets diametrala motsatser;  fascinationen av the upperupperclass och dess kontrast downstairs som lockar eller vad är det? De förra är så förutsägbara med en viss variation, de senare också men även här med viss variation. För hur är det egentligen med John Bates?

Vilken form man än är stöpt i är det till syvende och sist mycket som förenar, men också som skiljer oss åt. Så det är väl kärleken, mänskligheten, omtanken, intrigerandet, hoppfullheten, misstron och annat smått och gott förpackat i en aristokratisk engelsk miljö i förra seklets första hälft som är magneten, och förstås sist men inte minst den engelska slagfärdiga bitska humorn som jag är så förtjust i. 

Snigelpottan Viola 

Den rör sig framåt i den takt som kan förväntas av en snigelpotta. De där lättasomenplätta-240 maskorna fick förstås repas upp. 

Lotta lärde mig W&T. Finns en bra beskrivning här >>.

Escargot Hat