När det skälver
Jag gillar författaren Kjell Eriksson, eller i alla fall det han skriver, för jag har har ju aldrig träffat honom personligen.
Foto: Hans E Ericson/UNT
Parentes: Jag var en tid mycket förtjust i författaren Lars Gustafsson, läste flera av hans böcker och skrev en uppsats om En biodlares död. Upphovsman och verk kan rimma dåligt!
Nåväl, jag gillar det Kjell Eriksson skriver. Hans böcker är både skönlitterär prosa och spänningslitteratur. Hans språk är vackert, naturbeskrivningarna kärleksfulla och människorna är så vanliga med alla sina tillkortakommanden.
Den hand som skälver utspelar sig i Uppsala, där Ann Lindell är polis, liksom i Roslagen men också i Bangalore, en stad i södra Indien. Sven-Arne Persson, en kommunal pamp, lämnar en höstdag 1993 maktens korridorer och liksom bara försvinner. Han dödförklaras 10 år senare. Utanför Östhammar hittas en fot.
Det gläder mig att veta att jag har två böcker kvar att läsa i serien om Ann Lindell vid Uppsala-polisen.
När marken skälver
Jag vaknade vid 5-tiden av att det knakade till i dörren ut till altanen. Och det mullrade dovt såväl ute som inne. Medan det mullrade, kanske i 20 sekunder, tänkte jag skalv, det måste vara ett skalv. Så tystnade det och jag somnade om. Och några timmar senare är det så lugnt, så lugnt därute.
För snart 30 år sedan var jag med om ett skalv när jag en sommar bodde i Vilhelmina. Men då skakade såväl huset som sängen jag och min familj sov i. Det var lite ruggigt även om vi inte blev direkt rädda. Om jag inte minns fel var det mindre och dåligt underhållna vägar som rasade samman i samband med skalvet. Jag tror det är bra att även vi som bor på den norra hemisfären av av vår planet får erfara dess krafter.
Kanske kan det öka förståelsen för de som drabbas så mycket mer än vi.
Har aldrig gillat deckare och liknande, men har hört mycket gott om just denna författare så kanske man skulle släppa lite på principerna?
SvaraRaderaKjell Eriksson - love love love! Så spännande och läskigt skriver han...å så språket som du säger.
SvaraRaderaMen oj hörde du det! Skalvet! Ja tänk vad vi människor är små när naturen visar sin makt.
I Vilhelmina? oj men det är klart att jag missat det eftersom jag inte bor häruppe året om...nu blir jag nyfiken så jag får nog fråga grannen om mera information....
På Tom Tits i Södertälje kan man kliva in i ett "jordskalvsrum" och så sätter rummet igång utifrån olika richtertal...tänk så förskonade vi på norra delen ändå är från naturkatastrofer...
glömde säga att javisst liknar knoppbräckan mandelblom, men den är jätteliten...det fanns flera vita bräckor där på klippkanten, alla med olika namn...denna knoppbräcka kommer jag ihåg. Vågade inte lägga ut alla orkidéer som vi såg för jag blev så osäker på namnen så jag måste forska litet...tror att guiden och deltagarna kommer att besöka min blogg och då är det ju genant om det står fel namn på växterna ;-)
SvaraRaderaTog massor massor av bilder, men jag kan ju inte visa alla på min blogg - tyvärr....