Jag föredrar att se bilder på min mor innan hon träffade min far. Jag kan tänka mig att dessa foton är tagna i slutet av 1920-talet eller i början av 30-talet.
Vad visste hon om hur livet skulle komma att gestalta sig, då när bilderna togs? Närde hon drömmar som alla andra, det vill säga att träffa en snäll man, bilda familj och bli en lycklig maka och mor.
Eller hade hon redan mött min far? Och anade hon mörkret i denne man som hon ändå gifte sig med och älskade hela livet.
Som hon älskade, trots att han förvandlade denna unga flicka till ett nervvrak som tynade bort i bitterhet och där till slut minst lilla tillstymmelse till glädje drunknade i sur galla.
Vad vet vi om hur livet ska gestalta sig när vi är runt de tjugo? Vet vi mer idag än då? Ja och nej och både ock. Den stora skillnaden idag är att vi, utan att fördömas och skämmas och begå synd och gud vet vad, kan göra nya val om det visar sig att det förra var en missräkning.
Nu är påsken över för denna gången och när släkten rest hem föll jag ihop i en hög och sov djupt i fyra timmar. Det är bara att konstatera, Kalaspinglan finns inte mer!
 |
| Bildkälla |
Jag vill kliva in genom grinden med hunden och katterna och stickorna och garnerna och färgerna och dukarna och broderierna och tygerna och symaskinen och böckerna och datorn och hushållsassistenten och vattenkokaren och ljusstakarna och en del annat. Och där vill jag leva tills jag dör!
!OJT
Ja tänk så många kvinnor som kämpade på förr för att försöka "hålla ihop äktenskapet" ....vilket eländes liv de fick.
SvaraRaderaMen de hade ju i regel ingen egen inkomst heller att försörja sig på.
I morgon bär det av söderut...huvvaligen!
nä inget sova ute denna gången därför att gubben har ryggskott och vill inte bli kall...får se hur det blir nu efter hemresan med 11 timmar i bil?! Men det finns tid till det en annan gång. Och tänk inte kunde vi baka tunnbröd heller som vi gör varje påsk! Allt är gubbens fel ;-))) men han är go' ändå!