Upprepningar och en notorisk skotjuv

Om jag vet vilka skor jag ska ha när jag ska ut i vida världen, måste jag ställa undan just dom, för annars kanske jag bara hittar en. Det finns så mycket annat att ta, annat som just är ämnat för hund och ligger i en korg. Varför bär inte Disa runt på något ur den istället?

Jag såg något i landet som kanske var ett ogräs, men kanske inte. Nu blommar det, men jag har ingen aning om vad det är. 


Jag tänkte att det kanske en iris och bildgooglade, men nej blommorna liknar inte varann. Blommar kommer ur toppen på en ganska grov stjälk.

Ibland lyckas man i  experimenten med garner, ibland inte. Tunikan eller vad det nu var tänkt att bli har jag repat upp flera gånger utan att bli nöjd. Olika tjocklek på garnerna gör det dessutom lite besvärligt. 

Idén är i alla fall inte fel!

Mera upprepning, ner till ärmhålan. Sedan kan det bara bli rätt eftersom jag vet på vilket sätt jag stickade fel, typ!

Och nu mullrar det äntligen. Kanske är en åskskur på väg. Jag tror alla vill det för här är det så varmt och kvalmigt, luftfuktigheten ligger på 90% och det är säkert minst 30 gr varmt i luften.


Igår kväll var det också 90% och 30 gr, minst. Tanten dansade som toka till ett bluesband på en krog på stranden. Idag har jag svårt att resa mig när jag suttit ett tag. Men man får skylla sig själv!


Jo, så var det det där med ens inre landskap

Jag som hade kämpat med de anlagda trädgårdarna i åratals utan att riktigt få till det, upptäckte plötsligt att det räckte med att andas i det "nya", som egentligen som funnits där lika länge som jag funnits. Lite syre och kretsloppet kom igång som en gammal väderkvarn som varit ur bruk alldeles för länge, men plötsligt fått vind i vingarna.

Sedan den aha-upplevelsen har det hunnit passera ytterligare ett par decennier. Mycket har hänt och en del har varit bra, annat mindre bra - precis så som man kan förvänta sig, tänker jag.

Och nu sitter jag alltså under parasollet och händerna är upptagna av stickor och garn som växer och tar form, medan fötterna tar igen sig på en stol. Det kan de gott göra, de gamla trotjänarna. Än så ska de bära mig långt, tänker jag. Och inte är de oroliga och inte trampar de vatten. I det stora hela är vi tillfreds!