Lätt som en plätt

Bobo Basker blir min favvis-mössa i vinter. Jag trivs så bra i den och den klär mig :-) Och så lätt att göra!

Egentligen är det bara att virka som det vore en rund grytlapp. Jag tycker att halvstolpar är lagom. När ”grytlappen” blir sådär en 27-28-29-30 cm i diameter kan man virka några varv (2-3-4-5) utan ökningar eller minskningar. Sedan börja minska, varför inte pröva med 9 halvstolpar och två tillsammans, på nästa varv 8 halvstolpar och två tillsammans och hålla på så tills man känner efter genom att prova på den som ska ha baskern om det är dags att börja virka för ”brättet” som man virkar rakt av och så brett man vill ha det.

På toppen kan man sätta en tofs, en kringla, en knapp, en knorp eller vad som behagas. Och blir det fel när man virkar är det ju så lätt att repa upp och börja om på nytt :-)

Baskern Mika virkade jag i fasta maskor, det var tungrott, men tät blev den förstås. Båda är virkade med Viking Raggen.

 

Jag har blivit dagmatte till Charmknutten Bobo. Nu måste jag se till att fort stå på benen efter operation så vi kan göra dagarna tillsammans.

 TJO!

Bobo Hund och Bobo Basker

TJO!

Basker och fiskrens

Fram-och-Tillbaka-sjalen var inget för mig, så den släpper jag. Satsar istället på en virkad basker i mjukt Viking Raggen. 

Nu är det ju kallt om öronen. Men vackert värre! Dagens morgontur till Halmstad var en härlig upplevelse. Solen stod lågt och frosten låg vit på fälten på sidorna om motorvägen. Alldeles för vackert var det!  Man ville helst bara kliva ur bilen och ställa sig på de där fälten och andas djupt med ansiktet mot solen.

Jag beställde fiskrens från Fiskvagnen utanför Ica i går. Och fick med mig en tung kasse hem. Väl hemma höll jag på att få en chock!

Ett jättetorskhuvud på många kilo. Vad göra? Kastrullerna i mitt eget skåp räckte inte till och bästa grannen Lotta fick komma in med en bamsegryta. Medan det puttrade satt katterna på bordet och väntade.

Men att jag sedan kokte ris på fiskspadet och blandade det med fisken var inte jättepoppis även om det gick att äta.

I morgon bitti kommer Bobo. Vi ska känna på varann några dagar. 

Han ska få följa med sin blivande ”dagmatte” till sjukhuset i Varberg. Nya prover ska tas. Att operera en stamcellstransplanterad är tydligen en komplicerad historia.

Road movie och virkad basker

Sean Penn i film brukar båda gott, men jag  hann bli rätt less på hans trista uppsyn i This must be the place. Tanken var att jag skulle bli lite upplyft, men det blev ju precis tvärtom (och det borde jag kanske räknat ut av omslagsbilden att döma). 

Jag tycker den var trist och förstår inte elogerna. Bättre road movies har jag sett.

Den virkade storbaskern tar kål på mig, eller i alla fall fingrar och händer. Skulle ha virkat halvstolpar i stället för fasta maskor. Om det nu gör någon skillnad. Har redan repat upp och virkat om en gång.

Ska jag fortsätta, det är många varv kvar, eller repa upp en gång till - det är frågan! Ja, det frågar jag mig, för egentligen tycker jag det är rätt trist att virka.

Trist Sean Penn, trist basker, nej nu får det vara nog med tristheter. Får väl fortsätta lyssna på Hundraåringen som klev ut... Det är ju också en slags road movie och mer underhållande än den ovan nämnda filmen. 

Jag läser att Felix Herngren ska filma boken. Det kan nog bli riktigt, riktigt bra! Då undrar man ju förstås vem som ska få den stora äran att spela Allan Karlsson. Och förresten, visst undrar man vem som ska spela Julius också...

 *************

Nåja, den kanske inte blev så dum ändå!

Jag virkade två blommor till, men bestämde mig för att bara använda en framtill. Den andra kan man sätta var man vill.

Den virkade baskern i mjukt ullgarn ska få heta Mika, för i varje virkad maska finns hon med.

Basker Mika