Det händer något varje tidig morgon då jag cyklar iväg till skogen med Mika. Igår fick vi syn på en liten vessla.
 |
| Wikipedia |
Snabbare än ekorrarna tror jag minsann. Nu fick Mika det där förvånade uttrycket igen. Men vart tog den vägen?
I morse kom det något stort och lite klumpigt flygande mot mig och det var bara till att ducka. Och stanna för att se vad det var. Jag tänkte bålgeting och hade nog rätt.
 |
| Wikipedia |
Den flög in i ett hål i en trädstam. Luta sig mot det, tänkte jag och ett barndomsminne dök upp. Utanför Kisa i Östergötland ligger sjön Glimmingen.
 |
| Bildkälla okänd |
Den fina utflykten med kaffe och saft, bullar och kakor på filten fick ett tvärt slut. Vi satte oss helt ovetande på ett jordgetingbo och plötsligt var vi omringade/inringade av många ilskna steklar. Vet hut, tokstollar, komma hit och sätta sig på oss, nej för tusan, nu jädrar ska ni få! Vi barn sprang skrikande åt alla håll, kanske i sjön för att vara på den säkra sidan. Mamma, som väl kände ett visst ansvar för den medhavda utflyktsmaten, blev rejält stungen.
Nu läser jag att bålgetingarna är fredliga giganter, och det kan ju vara bra att veta. Bålgetingen är en art, jordgetingen är en vanlig geting som bygger bo under jord.
 |
| Wikipedia |
Dessutom finns en massa underfamiljer och arter. En geting är alltså inte bara en geting! Det finns ljusa mörka, tjocka, spensliga, randiga, rutiga, tyska, nordliga, buskiga med flera med flera.
Jag flaxar inte och har därför inte heller blivit stucken!
Tänk så frestande det är att plantera mer på den lilla uteplatsen. Murgrönan vill inte ta sig och därför fick det bli en Lykkefynd, Rosa Helenae, en klätterros.
I affären fick jag veta att Murgrönan kan ta god tid på sig innan den ger järnet i sol och värme, så den får vara kvar - i väntan på solen och värmen!
Trodde en stund att man skulle kunna sitta ute och sticka några varv, men det blir nog till att stänga altandörren och drapera sig i en filt!
