2012, jag säger det igen. Jag tycker det låter så förfärligt mycket och även ödesmättat. Är det en liten reminiscens som spökar i minnenas skrymslen. Jag tänker på siffran 12 som årtal och googlar 100 år bakåt i tiden. Jag tänker att reminiscenser går i arv, men finner inget som borde påverka mig särskilt påtagligt. I alla fall inget som finns att läsa om i Wikipedia.
Det hände mycket det året (det händer naturligtvis mycket varje år). På våren 1912 tilldelas August Strindberg en nationalgåva på 45 000 riksdaler. Några månader senare dör han. Och just därför är 2012 det så kallade Strindbergsåret.
Jag kan inte påstå att jag läst mycket av Strindberg, kanske egentligen bara Röda Rummet och Svarta Fanor. Men å andra sidan har flera av hans verk filmatiserats och dramatiserats så man är ju inte helt rudis på en av våra största författare.
Svarta Fanor kan jag tänka mig att läsa om. Det är många decennier sedan jag läste den, men jag minns att läsnöjet var stort.
Strindberg var en vresig man när han skrev den. Kvinnor som andades emancipation väckte hans hat. Ellen Key blir i Svarta Fanor en satkäring.
Lite stickningshistorik: I Halland finns en av våra äldsta sticktraditioner det sk. binge. Stickningen utvecklades till en viktig binäring. Alla familjemedlemmarna stickade, även om stickningen främst var kvinnornas område. Knallarna förde sedan ut ett oändligt antal halländska bruksplagg. Det hände också att kvinnorna själva vandrade ner till Skåne och erbjöd sina tjänster som stickerskor. Mer att läsa här >>
 |
| Blogg med bild |
(för övrigt så regnar det ymnigt årets första dag)
