När man nästan drunknar i det som åtta valpar lämnar efter sig när de marscherar fram tryter orken. De första fyra veckorna var rena barnleken jämfört med de kommande åtta. Min fredade hörna saboterades ganska snart.
Vad är det man säger? Bättre lite skit i hörnen än en rent helvete... Man kan också säga så här:
Jag känner en intensiv längtan efter att få ordning i lyan igen. Att få sitta ute med en kopp kaffe och njuta av våren utan att hela tiden ha något svart som biter mig i benen. Nu är de fyra och efterhand så försvinner de en och en.
Svägerskan, före detta svägerskan, vill komma ner och skura när det är så dags och det tackar jag inte nej till. Jag är ganska bensvag!
Det här med Shabby chic, vad ska man säga om det? Det verkar som folk tävlar om vad och vem som är mest shabby chic. Den ena tjusiga bilden efter den andra i inredningsbloggarna. Folk öppnar upp sina hem, sina byrålådor, sina sängar, sina badrum. Och överallt ligger det "gammalt skräp", vackert gammalt skräp som ska förstärka shabby chic-bilden. Jag blir faktiskt rätt trött. Jag blir ofta trött och uttråkad av för mycket av något, särskilt det som just nu är inne och modernt. Har folk ingen egen, för dom särpräglad smak, tänker jag.
För flera år sedan gick det ett TV-program på någon kanal där Rachel Ashwell lotsade publiken in i Shabby chic-världen, nu har den även kommit hit. Och jag vill ha spetsgardiner i köket men jag vill INTE vara Shabby chic. När något bara blir för mycket blir det svulstigt och faktiskt också utslätat på samma gång. Och jag vill inte vara någotdera.
Så hur ska jag kunna hänga upp spetsgardiner i köket i dessa förbaskade Shabby chic-tider?
En typisk Shabby chic-gardin. En liten tavla bredvid som det står Carpe Diem på och allting är fullbordat!
På fondaco.se finns Ingrid, ja gardinen heter så. Och den verkar inte vara av nylon...
(nu hoppas jag inte att jag stött mig med någon Shabby chic-nörd)
