Ja, nu kan väl ingen klaga, såvida hela landet badat i sol. Igår badade Disa och jag i havet, och det var så skönt.
Men Disa föredrar Ätran, det är mer spännande där, inte bara vatten och sand.
Koftan närmar sig slutet, det var väl att ta i. Arbetet, skulle jag säga, är snart finito, och jag tror det kan blir riktigt bra. Ärmarna är hopsydda och när jag trär dom över armarna känner jag hur skönt garnet är. Och den här gången behövde jag bara repa upp bakstycket och ena halvan av en ärm innan jag blev nöjd.
Kanske stickar jag en liten ficka på ena framstycket, en prickig i de båda färgerna. Och jag får mersmak på garnet, jag vill sticka mer i bomullin!
Jag har gärna ett stick/virk-projekt vid sidan om; när man blir trött på det ena tar man det andra. Cykelsadeln har spruckit och man måste ju vara rädd om de tunna sommartygerna man har om baken, så jag virkar ett sadelskydd (som matchar cykeln så klart).
Först virkade jag ett efter ett mönster jag fann på nätet, men det blev alldeles för litet, så det var bara att börja om och strunta i mönster och istället använda sadeln som mall. Nu återstår att virka en kant runt och därefter få den att omsluta sadeln på ett praktiskt sätt.
Om du går in på Youtube och söker på Fina Frasse hittar du ett bildspel som jag gjorde i går. Man är ju en glad amatör...
Frasse kan konsten att njuta av livet. Han är en riktig spinnare. Det räcker med att jag tittar på honom så jamar han och kommer sättande. Vill sitta hos dig, vill vara hos dig!
