Alltså, efter att i väldans många år bott en våning upp kan man ju bli som lite token när man får en uteplats med egen täppa. De år jag bott här har jag grävt ner än det ena än det andra och i år blev det liksom kaos i rabatterna.
Så nu jädrans har jag gallrat och flyttat och haft mig och kanske blir det mindre rörigt nästa säsong. Magnolian som stått här år efter år utan att blomma har fått en plats i en trädgård vid Morups Tånge. Lycka till och må du blomma nästa år när konstvandrarna besöker trädgårdens ateljé.
Man får bemanna sig, eljest... som P O Enquist så ofta uttrycker det. Och när det gäller täppan min måste jag bara det, basta!
Det blir väldigt lite stickat och väldigt lite läst, förstår inte riktigt vad som hänt. Biblioteket påminner om förseningar och stickpåsarna ligger orörda.
Men Anjo gillar läget, särskilt när matte ÄNTLIGEN ger i från sig skålen.
Och Fidde anar oråd och kommer sättandes med hål i huvudet: Jag vill också ha glass!
Fidde och Sune (grannkatten) verkar inte vara polare - slåss gärna!
