Det hettar i ansiktet efter flera timmar i marssolen. En del pillande och påtande har det blivit.
Idag blev det gjort. Jag fäste mormorsrutorna med lingarn och lät knutarna vara synliga. Pilligt var det, och bra blev det.
Lite nytt på väggen i köket!
Den Tionde Gåvan av Jane Johnson är en något svårdefinierad bok. Det är en 17-timmars lyssning och jag har mycket kvar och jag har inte tröttnat, även om det är lite si och så med innehållet. Julia Lovat får en bok som avskedsgåva av en älskare. Denna bok visar sig vara stöldbegärlig värre. Den före detta älskaren vill ha den tillbaka. Boken, som innehåller utsökta broderimönster från 1600-talet, visar sig också vara dagboksanteckningar skrivna av en uttråkad kammarjungfru i Cornwall. Hon får på ett mycket brutalt sätt ut och resa tillsammans med många andra på ett slavskepp med destination Salé i Marocko.
Sjömän, passagerare på fartyg och bybor i avlägsna kustområden kapades av muslimska pirater både i Medelhavet och Atlanten. Hatet till kristendomen var stor efter framförallt den spanska och portugisiska inkvisitionens härjningar och etniska fördrivningar. Öga för öga...
Julia Lovat fascineras av den uttråkade kammarjungfruns öde och reser till Marocko för att om möjligt ta reda på den unga flickans fortsatta öde. Och där befinner mig också jag. Den Tionde Gåvan är baserad på en verklig händelse. En historisk händelse som jag inte hört talas om tidigare. En roman om kulturkrockar till dofterna av afrikanska kryddor. Om kärlek förstås (lite Mitt livs Novell för att ta i).
Sammantaget är Den Tionde Gåvan inte en bokupplevelse jag vill vara utan. Och det skriver jag när många CD-skivor ännu återstår. Sharon Dyall är uppläsare.
Fidde lapar sol!
