Alltså, det slår mycket sällan fel, vid denna tiden på året slår trögheten till, Inte för att jag blir dummare i huvudet, utan för att allting bara blir så förbaskat segt. Blotta tanken på att göra rent i kattlådan känns närapå som otänkbart. Blotta tanken på att ta fram dammsugaren känns oövervinnelig. Och det märkliga är att jag nästan på dagen kan märka när den där ”trögheten” slår till. Alltså, den där segheten och nedstämdheten som kallas årstidsrelaterad depression.
Jag motar Olle i grind med medikamenter och man måste börja i tid, så försvaret är berett, även om nu det inte är någon garanti. Min äldsta syster, som inte lever längre, hade sin värsta period i november och då var det riktigt illa. Jag undrar om det finns en viss ärftlighet när det gäller just den här typen av depressioner.
Det här med årstidsdepression är ju en ganska vanlig åkomma, här! Sällan förekommande i varmare länder med mycket sol. Det verkar som produktionen av serotonin och melatonin går ner under den mörkare tiden på året, mer hos vissa, mindre hos andra. Och det kan vara jobbigt för oss i den där mer-gruppen! Ljusterapi verkar ju vettigt - om det fungerar!
Och jag som ändå har hund och är ute flera gånger om dagen, jag är verkligen en i mer-gruppen.
Så du som är/har SAD, du är inte ensam - om det nu är någon tröst!




