Det har blivit en del Henning Mankell för mig i höst/vinter. Jag gillar hans
böcker, främst de rent skönlitterära. Men efter Kinesen får jag nog ta
en paus även om Kennedys hjärna står på tur.
Det förfärliga som utspelar sig i dagens Hälsingland tar sin början redan i Kina under 1800-talets andra hälft liksom i de järnvägsbyggen som pågick i Nevadaöknen under samma tid. Att fattiga bönder kidnappades och under vidriga omständigheter forslades över haven från Kina för att slavarbeta pä dessa järnvägsbyggen var något nytt för mig. Att de kinesiska slavarna var de som stod allra längs ner på den hierarki som rådde på byggena var också något nytt. Kinesen är bra! Men Ibland tenderar Mankells romaner till att bli pedagogiska i överkant. Jag tänker när jag läser/lyssnar: Bäste Herr Mankell, vill jag veta allt det där om till exempel dagens Kina kan jag läsa en dokumentär skildring av landet. Men nu är det så Henning Mankell väljer att skriva. I hans romaner får man även lektioner i kulturhistoria och samhällskunskap.
I mitt bostadsområde växer några träd som på kala grenar bjuder koltrastarna på orange bär så här på vintern.
