Tittade på Skavlan på SVT Play igår och visst blir man imponerad av de konstellationer han (och redaktionen) sätter samman inför varje nytt program. Fredagens gäster imponerade. Felicia Feldt inte minst. Nio syskon, nio ungar, nio barndomar, nio upplevelser.
 |
| Aftonbladet |
Lika mycket som barnaskaran skulle ge sken av eller visa upp den förväntade bilden av "Anna Wahlgren med barn", lika mycket fastnar Horace Engdal på bild som en kliché av honom själv, berättade han i programmet. Det blir nog ofta så och det är då en jädrans tur att man inte hamnar i media, så ofta…
Min fasa är att fastna i klichén om en medelålders/äldre kvinna ur vilkas öron det pyser, som vid misstycke kniper med ögonen, blir stel i ansiktet, vars näsvingar fladdrar, som sänder eldsfammor med ögonen och vars mun blir ett streck när hon uttryckt sitt missnöje genom att spotta ur sig sin vrede. Inte för att jag är sådan, tvärtom, utan för att jag sett exempel på sådana och det räcker.
Felicia Feldt talade bland annat om försoning och att en sådan inte behöver vara nödvändig och kanske inte ens möjlig. Den tanken har alltid funnits hos mig, men den har liksom varit förbjuden eller i alla fall inte accepterad. Att försonas har varit ett kärleksfullt bevis på en sann kristen människa och i kristendomen är vi vare sig vi vill eller inte.
Hur mycket vi än förnekar en kraft ovan där så är vi likt förbaskade uppfostrade med läran. Jag är ett söndagsskolebarn. Och kunde Jesus Kristus på korset så ska väl jag, en liten sketen människa, kunna göra detsamma. Försonas och förlåta! Och så sitter Felicia Feldt i rutan och säger att det behöver man inte alls. Det är befriande!
Min äldsta syster, som gick bort för några år sedan, menade att eftersom hon var bekännande kristen måste hon älska vår far. Det var säkert även det där budordet som spökade. Du skall älska eller hedra din moder och din fader, eller hur det nu lyder, för att det må gå dig väl och så vidare. Det har jag inte klarat av! Alltså har jag syndat och lär nog få stå vid pärleporten och banka bra länge om jag ska bli insläppt. Då får man väl ha stickning med sig.
Om jag räknade varven skulle det inte ens bli ett varv per dag sedan jag påbörjade projektet. Jag vågar inte ens sätta upp som mål att ha ena framstycket klart innan sommaren, så jag kan påbörja nästa till hösten.
