23. Idag ska jag inte sticka!

Så tänker jag i alla fall just nu. Ingen stickning idag! Eller i alla fall inte till att börja med...

Man blir ju så lätt sittandes och tiden rinner bara iväg och rätt som det är har hela dagen gått, och vad blev det av den förutom stickningen. Det kan ju faktiskt finnas annat att göra, också!





Skor, jackor, mössor, hattar, vantar, halsdukar, regnkläder, paraply, hundkoppel, bajspåsar, klösbräda och en hel del annat ska rymmas i en minihall. Det blir trångt!  Idag ska det bli mindre trångt. Så är det i alla fall tänkt! 

I det stora hela kan jag bara se fördelar med att bo i en etta. Så säger en av systrarna också, men hon har hur mycket garderober som helst plus en stor klädkammare. Jag har inget av det, och det är ett aber. Dessutom har hon en trappa ner till ett stort förråd, jag har två trappor upp till ett pyttelitet förråd. DET ÄR INTE RÄTTVIST!

Inte min klädkammare

För några decennier sedan var trångboddhet ett nödvändigt ont. Det var arbetarklassen som var trångbodd, och där barnkullarna var stora var det inte mycket yta att gå på när alla gått och lagt sig för natten. Att läsa läxorna ostört var helt omöjligt, att hålla sig ren från löss var lika svårt. 

Idag sägs det att trångboddheten är självvald och därför kallas det inte längre för trångboddhet eftersom det förknippas med något fult, idag heter det COMPACT LIVING och är inte det minsta skämmigt utan egentligen bara hipp. 

Men jag känner mig inte särskilt hipp, inte särskilt trångbodd heller, bortsett från trängseln i pyttehallen. Problemet är bara att det är så lätt att flytta på trängseln, från ett hörn till ett annat, så nu gäller det att vara otroooligt rationell och organisatorisk - och det är man ju...inte...