Gubbe i keps och lite annat

Det är nästan, NÄSTAN, som att cykla i en regnskog när vi tar oss fram på stigarna i vår lilla skog. Luften dryper av fukt, marken är tung av väta.

Bildkälla

Vid minsta lilla gren jag snuddar vid, man kommer ju upp en bit på cykeln, drippar det och droppar. Det är mystik i skogen idag. Undrar om hundar kan erfara detsamma? Knappast. För dom finns det nog bara lukter. Men friheten kan då få Mika att spritta av glädje.

Frederikke i Den stängda boken lever i en skyddad borgerlig värld, men dess värre är hon inte lycklig och förvandlas med åren till en gammal kvinna bitter och tung i sin sorg över hur livet blev. 

Två CD-skivor kvar, sedan är det tyvärr dags att ta farväl.  Danskarna kan göra film och serier, och det skulle förvåna mig om det inte blir en TV-serie av denna bok, som jag menar är som gjord för just det.

Jag mötte en gubbe häromdagen, en sådan där i rutig keps, alldeles förfärligt gubbig rock och en lika gubbig portfölj. Alltså, hade det varit en ung kille som gick gatan fram hade det kanske bara varit lite småtufft. Men nu råkade det vara en man som jag faktiskt var förlovad med en gång i tiden.

En viss likhet!

Åren går! Ja, det ska gudarna veta. Men för den skull... Jag menar, måste man, bara för att... Jag stod där och gapade och tänkte, nää det kan inte vara sant. Men visst var det det! Och när han försvann runt hörnet: Har jag verkligen varit tillsammans med den där... gubben. 

När jag samlat ihop mina tankar och vänt blicken mot mig själv blev jag rädd. Om han har blivit en gubbe, har väl jag? De stora skyltfönstren kom till min räddning! Jag menar, man behöver ju inte se ut som tanterna gjorde på 60-talet, med hatt, kappa och handväska och mönstrade crimpleneklänningar, alltsammans med ett och samma stuk som får en att se lika trist ut som han som nyss gick runt hörnet. 

Kanske var det därför jag gick in i en butik och kom ut med en härligt limegrön sommarklänning, för att kontrastera gråheten i den man som jag älskade så mycket en gång.

 

Och så till linnet i lin. Ja, varför inte börja på något nytt i tron om att också det ska bli färdigt, helt färdigt och inte bara bli liggande.