Visar inlägg med etikett brodera mera. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett brodera mera. Visa alla inlägg

13 augusti 2014

Duk

Himla roligt!
Himla nöjd!

Nu har jag införskaffat flera dukar i olika storlekar. 
Brodera Mera är det som gäller!

Nu är vädret ombytligt värre! Ena stunden sol, nästa regn 
och blixt och dunder. Lite synd om Anjo, för man vågar inte ta 
några långa turer med honom utifall att himlen skulle öppna sig!

24 mars 2011

66. Brodera Mera med mera

Pysselfarmor tipsar om länkar till broderier och hattar.
Här två fina hattar varav den ena, den gröna är lite extra. 
http://www.ravelry.com/patterns/library/ewa  
http://www.ravelry.com/patterns/library/cloche-divine
Och så berättar Pysselfarmor att Brodera Mera finns kvar. Jag broderade en del av deras grejer i början av 80-talet, men allt gick förlorat i en brand för några år sedan. Men nu kan jag i alla fall titta på en del av det på deras hemsida Brodera Mera

Den här julbonaden broderade jag när jag väntade Simon, mitt första barn. Det tog sin tid, men så fin den blev när den väl blev klar.
Och några sådana här dukar blev det också, med vitt och rosa garn, jag tror det kallas Delsbo-söm. Nästa vecka ska det andra ögat starropereras, kanske kan jag så småningom ta upp finbroderiet igen (om jag känner för det).

Ska strax iväg till läkare med min slitna kropp och själ. Och då ska man vara hel och ren, fick jag lära mig när jag var liten. Vem fick inte det!

Alltså först en dusch.  En dusch med blodspill. Kan inte minnas att mamma rakade benen. Ska det verkligen vara nödvändigt. Det slutar lika illa varje gång...Men nu är det ju snart dags att visa spirorna, och ludna är dom.
Idag har jag lyckats kränga på mig de nya fina kängorna. Det vill till att ha ett litet skohorn med mig vartän jag går i världen med dom kängorna. Men fina är dom!
Och jag var ju så ambitiös att jag köpte garn till en tunika som skulle passa kängorna. Men det var långt innan valparna var påtänkta, tror jag, och sedan dom kom till världen har det inte blivit mycket stickat, kan jag lova. Och det lilla som blivit stickat kommer jag att få repa upp för alla tappade maskor.

Det där med kvinnors simultanförmåga gäller inte mig. Jag tror aldrig jag varit särskilt bra på det!

Ett liv utan katt/er är inte tänkbart!