Alltså, Papphammar var på sin tid mycket rolig. Man skrattade så man nästan kissade på sig. Men Eva Hudin är inte rolig när hon faller. Hon är bara en så erbarmeligt tragisk figur. Med bruten överarm i mitella snubblar jag på en trädrot och faller pladask. Mika tror förstås att jag leker och kommer skuttande medan jag försöker känna efter vad som gick sönder den här gången. Jag hörde dock inget krasa så det blir nog bara lite revbenssmärta och stora blåmärken på låret. Tårarna lämnade jag i skogen.
Ännu en dag med många plusgrader.
Blåbärsriset är vårgrönt.
Här är en mossa, lav eller vad det nu kan vara som bor på trädet. Men ni ser väl vad det också kan vara? Om inte får ni lite hjälp av en photoshop-pensel.
Mera katter, nu med penna och skissblock. Något att spinna vidare på!
Och så stickas det förstås!
Jag tänker linnen i lin, bomull, bomullin.
Inte åt mig själv utan åt sådana som ännu inte valkat till sig.
Nu ska jag ta reda på om det är dagen före eller nyårsafton. Har funderat på det hela morgonen utan att ha kommit till skott. Apropå skott så kan jag konstatera att Mika inte bryr sig.
TJO!
Letade efter dammsugarpåsar och fann en flaska glögg. Aha, tänkte jag och traskade iväg till affären för att införskaffa sötmandel. Den lilla turen är inte lång, men både Mika och jag var frusna när vi väl kom hem, för vinden är bitande kall. Och jag värmde glöggen, hackade mandel MEN - fy tusan så sliskigt söt den var. Äcklig, rentav! Men jag kunde väl inte med att kasta den förra julen.
Om man lite fredligt kunde spetsa den med några droppar kron till angenäm styrka och smak. Men vem känner jag som har sådana starka rusdrycker i skåpet, barskåpet...
Sött och mjukt och lent och pent, men inte sliskigt, var det i garnaffären. Klappade garn, matchade färger, bestämde mig och blev åtskilliga nystan rikare.
Jag har inte stickat mycket i vare sig rött eller grönt. Nu ska jag testa och se om det jag har i huvudet kan ta form IRL.
Och så tänker jag att visst, visst borde det kunna bli snyggt om man varvar lin med bomull. Det mjuka och det stumma tillsammans kanske kan bli effektfullt. Återstår att se!
Mika och Fidel har ett snack och jag tror mig veta vad som avhandlas. Jag är inte din valp, protesterar Fidel, om än ganska lamt för han är ju så snäll. Jo, det är du, säger Mika. Jag känner i hela kroppen att du är min lilla plutteluttvalp. Jag vill mata dig, fortsätter hon, jag vill tvätta dig, jag vill ta hand om dig, jag vill skydda dig mot världens alla faror. Mika är skendräktig. Frassemannen sitter i soffan och fnyser. Det där går du väl ändå inte på, säger han till Fidelutten.
På stickalätt, garnbutik i Falkenberg, hittade jag en så fin kofta i lin. Åh, en sån vill jag sticka! sa jag. Och hem med lingarn, nu skulle det stickas kofta för den skulle jag ha på mig på en mässa i Malmö i slutet på augusti.
Blev den färdig? Nej och nej och åter nej! Jag har repat upp och repat upp och repat upp och nu är garnet så slitet att det inte går att sticka med det. Alltså, jag stickar, verkar det som, osedvanligt hårt. Därför ska jag GÖRA STICKPROV. En dyrbar läxa, kan jag lova!
Jag ska aldrig mer sticka, aldrig någonsin mer ska jag sticka, tänkte jag och nästan grät. Jag gråter nästan nu också när jag tänker på det, för där ligger den i påsen, halvdan och eländig till ingen nytta.
Men efter några dagar började det klia i fingrarna. Jag ställde mig framför spegeln och affirmerade: jag kan sticka, jag kan sticka, jag kan sticka, tills jag verkligen trodde på det. (Jag gjorde detsamma när jag skulle börja jobba som tv-reporter, hela vägen i bilen till jobbet sa jag till mig: jag är bra, jag är bra, jag är bra! Det var ett himla tjatande, till ingen nytta för jag blev aldrig någon stjärnreporter - häpp!)
På´t igen! Härligt garn, mjukt och gott att ta i, Araucania.
Men här gick det inte att använda finstickorna. Nej, nu blev det att ta fram det stora artilleriet, som finns hos grannen. Jag tror baske mig jag stickar med storlek 7, stickorna är feta som prinskorvar. Och otympliga! Och garnet slingrar sig som lianer runt och runt igen och snor in sig.
Men jag ska inte gråta och den ska bli färdig. Trots att jag är korkad och stickar utan mönster.
