Dessa fantastiska bibliotek

Hur berikande är inte dessa underbara institutioner, så säg! Alla texter (bilder och illustrationer) som ryms innanför pärmar behöver inte ägas utan kan också lånas och det alldeles GRATIS. 

Falkenbergs Stadsbibliotek

Ett fantastiskt sätt att på tiden då det begav sig erbjuda arbetare och allmoge kunskap och förströelse, att läsa något annat än Bibeln och Katekesen, att vidga vyerna, få nya insikter och så vidare. 

Naturligtvis uppfattades sockenbiblioketen och folkbiblioteken liksom folkskolan som hotfulla av den tidens konservativa maktelit. Varför skulle pigan gå i skolan och drängen läsa böcker? Vad skulle nu det tjäna till? Folkbildning var ett fördärv, det var då ett som var sant. 

Men företeelsen växte och blev till stadsbibliotek med filialer. 

Och här sitter jag nu med en hög av både det ena och det andra och känner stor tacksamhet för den fantastiska möjligheten att utan kostnad ta del allt det som erbjuds på mitt bibliotek. VIRKA VACKERT av Tove Fevang, Ica Bokförlag, bjuder på mycket fint att vila ögonen på och inspireras av.

 Här ett vackert mönster som jag skulle vilja virka till tröja eller linne.

I denna del av landet räknas mars som den första vårmånaden och dagen till ära visar utetermometern nästan 20 gr när solen ligger på.

Böcker, sticke och målarkatt

I mitt hem fanns det ingen boklighet att tala om. Mamma läste bibeln och Hemmets Vän, pappa läste Hemmets Journal, båda läste Kvällsstunden. Det var i dessa tidningar jag började lösa barnkorsorden och nu föredrar jag de riktigt svåra. Men jag fick i alla fall böcker till jul och till födelsedagar. 

Biblioteket i Halmstad

Och så fanns ju biblioteket! Det var på den tiden när även små samhällen hade välfyllda bibliotekshyllor för alla smaker. Det var något andäktigt med alla dessa böcker. Hur skulle man hitta vad man sökte när man inte visste vad man ville ha?  Det blev Maria Wine. Och efter henne eller genom henne kom Tove Ditlevsen. Jag tror jag kunde identifiera mig med den utsatthet båda skrev om. 

Maria Wine och Tove Ditlevsen

Då hade man koll på vad man läste, nu tar jag hem böcker och ljudböcker som jag redan läst eller lyssnat på och det för inte så länge sedan. De första sidorna eller första cd-skivan känns bekant. Av de senaste sex ljudböckerna jag släpade hem var hälften bekanta. Ska man ta det som ett allvarligt symtom eller är det bara lite oförargerlig förvirring. Det är frågan!

Grand Final i Skojarbranschen var i alla fall ny, men efter några skivor måste jag googla på boken och Kerstin Ekman. Jag saknar det "ekmanska". Är det verkligen hon som skrivit boken? Nu fick jag till det.

Men Grand Final i Skojarbranschen storhyllas och den är inte dålig men jag hänger inte riktigt med i de verbala ovationerna. 

Nu återstår Strindbergs stjärna, som jag började att lyssna på men slutade långt innan den var slut. Men den har tydligen blivit en internationell sensation. Jaså! Ja, men då måste jag väl lyssna vidare fast den inte lockar nämnvärt. 

Om det inte vore för att Johan Rabaeus sätter färg på innehållet, skulle jag strunta i resten. Den är, och nu är jag inte snäll, som en kioskvariant av Dan Browns första bok Da Vinci-koden.  Strindbergs stjärna är full av religiösa symboler och nycklar till det bortom det vi ser eller under det vi går på och över. Jag tog en weekendtur till New Age för dryga tjugo år sedan, det som harvades där harvas än i dag verkar det som.  Men stundtals har boken ett skönlitterärt värde.

Jag försöker trolla lite med bakgrunden för att göra detta mitt "konsthantverk" rättvisa. Men färgerna och strukturerna vill inte låta sig fångas. Den här kallar jag Midnatt.  Jag kan inte låta dom hänga uppe för att mogna och bli färdiga. Katterna skulle tro att de var deras...

Nu vill jag visa bilder på min väninnas katt som gärna är med när det skapas konst i akvarell.

Foto: Wiga Rosén

Foto: Wiga Rosén