Ja, så har jag då kanske äntligen fått min vinthund. Renrasig är hon inte, men gudomligt vacker! Hon heter egentligen Mika, men som med de andra djuren får hon många namn.
Det luktar gott i köket och det gäller att hålla sig framme!
Fiddelutten har bra utsikt från spisfläkten.
Pysselfarmor är min Fru Flora då hon ofta vet svaret på mina frågor. Förra inläggets blommor var inte några rara orkidéer, utan balsaminer.
Tragedin i Norge gör att man blir aningen handlingsförlamad. Den vilar som en tung blöt filt över en och då är man inte inte drabbad. Arma föräldrar, släkt och vänner, vilken oerhörd sorg! Och de unga som överlevde det fasansfulla. Man blir stum!
