Jag tänker aldrig så bra som när jag är ute med hunden. Om det sedan är rätt tänkt eller fel är ju förstås en helt annan sak och dessutom en subjektiv bedömning.
Els Cools
I morse tänkte, guuud så trött jag är på allt trams och alla fånerier och alla enfaldigheter. Och jag tänkte, hur ska jag kunna skydda mig från allt detta fjanteri: fräsa ifrån eller inte bry mig? Det senare alternativet kan ju verka bekvämt, skita i allt och gå sin egen väg med bomull i öronen och brillor med rosa glas.
Jag försöker verkligen hålla mig borta från Facebook, för där får man se och läsa saker som gör att man undrar hur det är ställt med förståndet hos vissa. Men dessa vissa tycker förstås att det är jag som mist förståndet. Så hur man än vrider och vänder på sig så har man rumpan bak, eller hur det nu är man säger. Ibland kan jag inte hålla käften, ibland går jag igång och blir till en landmina. Tack och lov har jag en son som är klok, skärpt och vidsynthet och som talar om när jag är ute och cyklar. Man får väl tacka Gud för att man fått så skärpta ungar, eller är det möjligtvis någon annan man ska tacka :-) Yngsta sonen klandrar mig för sitt hetsiga temperament, hur i all sin dar kan det komma sig!
Jag försöker då verkligen hålla mig borta från Facebook liksom jag försöker att sluta tugga nikotintuggummi, liksom jag försöker att minska på sötsakerna, liksom jag försöker att minska midjemåttet. Jag har alltid beundrat de karaktärsfasta, i alla fall så länge de inte blir rigida och föraktar andra, föraktar svaghet och gärna vill påskina hur duktiga de själva är, i tron på att de verkligen är det (usch, jag ryser). Jag undrar om det finns en special gen på den där DNA-spiralen som rymmer just det där med karaktär. I sådana fall saknar jag nog den genen.
Och så har Klas Östergrens båda romaner Gentlemen och Gangsters gått som serie i tre långa avsnitt. De kan ses i SVT Play till och med den 6 februari. Serien är ett konstverk, en triptyk och alla människorna bakom verken som gör att serien blir en serie, är så förbaskat bra. Den utspelar sig över flera decennier och igenkänningsfaktorn är till och från påtaglig, rentav fysisk. Och eftersom det känns som längesedan jag läste både Gentlemen och Gangster blev serien som ny.
En stor del utspelar sig på 70-talet och då kommer jag återigen att tänka på Bruno K Öijer (en annan favorit) som säger något i stilen med ”Den som var med på 70-talet och minns var inte med”. Men man får passa sig när man säger det, alla hänger ju inte med, förstår liksom inte andemeningen. Jag citerade Öijers ord till helt fel person en gång och Fröken Präktig stirrade på mig med tomma ögon. Alla talister har sina egna preferenser och referenser oavsett under vilket decennium man för första gången såg dagens ljus.
Så har då äntligen snön lagt sig över marken som nu är vit. Koltrastarna, rödhakarna och alla andra små pesar kommer flygande för att picka i sig nötter och frön.
Måtte nu bara snön ligga kvar månaden ut och gärna också i februari. Jag älskar doften av snö, den är så speciell och jag drar in den med djupa andetag och njuter.
TJO!
