Jag tänker, alltså är jag!

Jag släpper inte Kjell Westös Hägring 38 i första taget. Boken utspelar sig i huvudsak i Helsingfors 1938. Då, då det blev okej att säga de mest hårresande saker, inte bara i Helsingfors och i Finland utan även på mången annan plats, Sverige icke att förglömma. 

Det var, enligt många, inte fel att tvångssterilisera så kallade undermåliga människor. Det var heller inte fel, enligt många, att av barmhärtighetsskäl döda förståndshandikappade.  Från de undermåliga och förståndshandikappade vände man sedan blicken mot andra i samhället; homosexuella, zigenare (som man då sade), slaviska folk, människor med andra politiska åsikter och inte minst judar. Alla dessa måste bort för att de ansågs parasitera på samhället och stå i vägen för den ariska rasens storhet och växande som behövde lebensraum. Lebensraum medan de där som inte rymdes i de tyska livsrummet trängdes ihop som boskap i straffläger, arbetsläger där de förtingligades till nummer utan mänskligt värde och utsattes för obeskrivlig brutalitet. Den ariska rasen krävde utrensningar (liksom Stalins totalitära samhälle).

Människor i Hägring 38 liksom i verkliga livet såg Hitler som en stor man, en som fått det tyska folket att resa sig. De såg en man som älskades av sitt folk, som fick hjulen i ett sargat Tyskland att böra snurra igen. Leni Riefenstahls filmer var ju imponerande. Denna man var precis vad Tyskland och Europa behövde.

Rasen var viktig, den var grundbulten, alla andra raser var underlägsna och skulle behandlas som sådana av sitt herrefolk. För det var man beredd att gasa ihjäl, misshandla ihjäl, mörda judiska forskare, vetenskapsmän, läkare,  kulturarbetare, bankmän, butiksägare med flera med flera för att de ansågs vara ett hot mot det tyska folket. RAS MOT RAS! 

Och visst går det att dra vissa paralleller med hur det ser ut i Europa idag, och själv tänker jag på Sverige. Jag tänker på de mörka krafterna som stigmatiserar folkslag genom förenklade schabloner och får folk att tro på det. Det är hårresande! Även här verkar det de senaste åren ha blivit helt okej att säga vissa saker som väcker stort obehag, rena fasan. 

Och jag ser bland andra den här mannen framför mig, och jag tänker, vad ryms bakom det pannbenet som ännu inte kommit ut.

 
För övrigt, den vite mannens (den vita rasens) överlägsenhet har en lång historia. Jag är ingen historiker, men kanske började den med Columbus på 1400-talet, då ursprungsbefolkningar gick grymma öden till mötes. Den vite mannens, vita rasens kolonisering av världen fick förödande konsekvenser för människor, kulturer och samhällen. Då var det makt och herravälde som gällde mer än ideologi. Nu, eller i alla fall sedan 1800-talet, har rasismen blivit övervägande ideologisk. 

                        Läs Utrota varenda jävel av Sven Lindqvist!

 

Ja, så här går mina tankar en dag som denna, när solen skiner därute och om man inte visste bättre skulle vi bo i den bästa av världar, men här finns skuggor, svarta, hotfulla skuggor som gör att det sedan några år tillbaka är helt okej att säga de mest hårresande sakerna.

TJO!