67. Helga Hudin, konstnär

Vi är inte släkt, jag känner henne inte, hon bor i Tyskland, tror jag. Men jag tycker mycket om hennes konst.

Den här tycker jag är rolig

Jag gillar bilder av det slaget om vilket en del människor säger: Det där skulle jag väl också kunna göra! Men det tror dom bara.

Jag har jobbat på galleri och där träffar man ytterligheterna det vill säga förståsigpåarna och de som själva tror sig kunna göra till exempel en Tapies. Och så alla däremellan, de rädda som vänder när det är bilder de inte förstår, eller de nyfikna som vill se mer, som vill veta mer. De senare är av givna skäl de mest entusiastiska.

Då, för tjugo år sedan, åkte jag runt och sålde konst till konstklubbar. Det var roligt och det var jobbigt. Det var ett evigt bärande på tavlor, från bilen till lokalen där de skulle visas. Roligast var förstås när jag sålde en bild jag själv tyckte om, svårast var att tala för en bild jag tyckte var intetsägande. Därför är jag ingen försäljartyp!

Kränga konst kan någon annan göra, jag städer hellre. Men jag skulle inte ha något emot att köpa en bild av Helga Hudin, trots att det inte är grafik. Jag har förkärlek för just det, men grafiken brann upp och nu när jag tittar på mina väggar så är det olja och akvareller som dominerar - så det kan bli!

Konst är det man inte kan. 

Om man kunde skulle det 

ju inte vara någon konst.