Tystnad råder, tyst det är i huset!

Antennkabeln är nu på väg hem till sin rättmätiga plats i Västra Götaland tillsammans med sin rättmätiga ägare, syster Inger.Om man kan uttrycka sig så slarvigt som att tystnad är den bästa musiken, så gör jag det nu!

Älskade dumburk!

Mat med Tina och Hasse och Lena och Laban, tårtor med Bosse och Britta. Tävlingar med kändisar och  oupptäckta talanger och förmågor. Stylister, mode, make up - a new life! Morgonsoffor, kvällssoffor. Nej, nu åker schabraket in i garderoben igen och får ett täcke över sig. Nåja, hade jag ett litet rum som inte användes skulle den väl kunna få stå framme och trona för alla eventualiteters skull.  Hur som helst, det har blivit en hel del stickat framför den "älskade dumburken". 

Kalla fötter ska bli varma i den kommande vinterns flyktingläger. Det blir ju kallt även i vissa delar söderut så här års om inte annat så på nätterna. Det är ju dessutom så roligt att sticka raggsockar/or.

Snigelpottan Viola är ett kapitel för sig. Lätt som en plätt, tänkte jag. Men jag vet inte hur många gånger jag repat upp.  Nu äntligen verkar jag vara på rätt väg. Och vad gjorde jag då för att det skulle bli rätt väg? Jo, jag följde mönstret och inget annat - TJOI!

Syster Inger har svabbat golven för det klarar jag inte av. Vridrörelser ska höftledsopererade undvika. Det där med luxation låter inte särskilt kul, lär göra alldeles förbannat ont. Så nu skiner golven, men finns det något så flyktigt som resultatet av en städning...

Min älskade Frassepojke lever på näringsdryck och kokt torsk. Mage och tarm vill inte återhämta sig. Men pälsen är blank och fin och han beter sig inte som vore han sjuk.

Fiddelutt tycker att det där med den kokta torsken är något man borde kunna dela på lite mer rättvist. Varför ska Frasse få mer än mig, tycks han undra när jag slänger ut honom ur köket med en skål torrfoder. 

Livet är tufft ibland, för små som för stora, för enbenta och flerbenta.