Herre Min Je, som det regnar. Litet uppehåll, i alla fall bara dugg och jag passar på. Mika måste ju ut! Men vi hinner inte mer än runt hörnet och himlen öppnar sig.
Jag vill vidare, hon måste ju göra det hon ska så här på morgonkvisten. Lite rotblöta får man väl tåla. Men hon VILL HEM! Och nu ligger hon på sin utkiksplats och tänker: Jag håller mig, jag håller mig, jag håller mig - KNIP!
_______________
Nu har jag lyssnat på en sådan där vidrig psykopat-historia igen >>, och det är inte särskilt underhållande även om jag inte kan förneka en viss spänning.
Men det blir i alla fall inte fler Dean Koontz, en räcker mer än väl.
_______________
Da Capo!
TJO!