När man inget sticke har...

Inget sticke som lockar - då kan man få ett ryck. Det rycket gjorde plats i lådor. Alldeles för många tröjor "för smått eller tajt" hamnar i en vindskasse (för man kan ju aldrig veta...fast man vet...usch, så trist...) Vindsutrymmet krymper medan vissa förvaringsutrymmena i lyan växer. 

Foto: Eva Hudin

Vildvinets blad blir allt färre, bara några få återstår. Men bokharabindans löv släpper inte taget. Dessa underbara höstfärger, vilken lyster, vilka nyanser, det brinner, det glöder - fantastiskt!  

Bildkälla

Tyvärr kan jag inte njuta fullt ut då jag har ganska ont, men bara hematolog och ortoped kan komma överens ska det nog ÄNTLIGEN hända något!

Stelhet och värk och no telly gör att jag har mycket tid till att lyssna på ljudböcker. Nu är det Den osynliga väggen som gäller, skriven av den debuterande 96-åringen Harry Bernstein. Harry Bernstein beskriver sin barndom i närheten av Manchester, tror jag det är. 

Den osynliga väggen skiljer gatan åt, på ena sidan bor de kristna, på andra sidan de judiska. Det är en imponerande debutbok som bland annat beskriver religionens påbud i förra seklets början när första världskriget står för dörren, om detta märkliga hat som får barn och vuxna att ge sig på de judiska barnen.

Harry Bernstein, on his mother's lap, with siblings

Många har skrivit starka berättelser om en judisk bakgrund, en barndom, om liv och upplevelser under 1900-talet och främst fram till krigsslutet 1945. Jag tänker på Isaac B Singer, Elias Canetti, Primo Levi, Irène Némirovsky, Lena Einhorn, Steve Sem-Sandberg med flera. Det som gör att Den osynliga väggen skiljer sig från böcker av ovan nämnda författare är att den utspelar sig i England, alltså inte i Tyskland, Polen, Italien, Ungern eller Frankrike.

 Mjaaaau!