Äntligen!

Äntligen kan nedräkningen börja. Om allt går som det ska och inga andra medicinska specialister går in och tycker en massa ska jag få en ny höft i början på oktober. Äntligen! Nu har jag gått och linkat alldeles för länge, varit ”osmidig” och snubblat och snavat och ramlat omkull,  vurpat med cykeln så det räcker och blir över. Bröstkorgen ömmar eftersom jag fick cykelstyret rakt på den för en tid sedan :-)  Men igår lyckades jag cykla längs Ätran med Mika och ta mig ända hem utan att jag stöp i backen - inte illa. 

Ätran forsar fram under Tullbron. På "min" sida av bron prunkar det av blommor och blader.

 

Leif GW Persson häcklar, driver med, ironiserar, kritiserar. 

Frågan är vad som är sant och falskt i boken. Jag menar, Leif GW Persson har ju insyn i utredningar med allt vad det innebär. Är det Perssons alldeles egna utredning som skrivs ner i romanform? Är rikskrimininalchefen Lars Martin Johansson Leif GW Persson? Likheterna från Gustavs grabb (självbiografi)  är väldigt många. Kriminalkommissarien som förpassats till godshanteringen, Evert Bäckström, är en riktig gris. Men det är också beskrivningen av honom som bryter tradigheten av till synes ändlösa diskussioner om vår dåvarande statsministers mördare och vilken flyktväg han tog med mera. Middagen hos den i regeringen"särskilde sakkunnige utan namn" får mig att tänka på Brakfesten, i alla fall vad gäller förplägnaden, för övrigt inga likheter. (Filmen om vilken för övrigt Ingrid Bergman, då juryordförande i Cannefestivalen 1973, sa: "Detta är en snuskig och motbjudande film!” Och jag håller med!) Medan jag lyssnar är det många frågor och funderingar som far genom huvudet. Och för övrigt kan man tycka vad man vill om ”Gustavs grabb” men skriva så att det berör kan han.