Om och om igen...

Alltså, att man aldrig lär sig! Om och om igen; ärmhålen blir alltid för stora och jag får repa upp eller sy in. Det är som om vissa saker inte vill gå in i lilla huvudet!

Här har jag i alla fall inte fäst trådarna utan kan ta upp - det ska bara bli gjort. Garnet är Smilla (nånting) och det var gott att sticka i, det var kanske därför jag inte kunde sluta i tid!

Även strumpan blev stor, minst stl 42, alltså ett nummer för stort, men det är inte hela världen. Och det finns ju dessutom så många som behöver värma sina fötter!

Det blev en väldigt tidig fika idag. Kattskrället har ändrat beteende och ska ut eller vill något annat alldeles för tidigt. Och då kan det vara svårt att somna om, ibland helt omöjligt! Ligga där och vrida mig än hit än dit  gör jag inte, nej det är bara upp och hoppa. 

När man är på ett café eller ett bageri i den här landsändan får man alltid frågan, lussebulle med eller utan saffran. De första åren fattade jag ingenting, nu har jag vant mig! Det där i koppen kallar mina regionrevisionskolleger för mjölk med lite kaffe! Men det är att ta i, och jag behöver minsann inte sörpla kokhett på fat. 

Den här lille skiten som väcker mig alldeles för tidigt på mornarna älskar värme. Ju mer elementet brinner desto bättre. Men jag har koll på temperaturen, inte en halv grad över tjugo för att jag ska trivas. 

På Glansholms Antikvariat kan man köpa bokstöd, 

jag har beställt, men inte något av dessa!

>>>>

Apropå böcker ska jag inte heller där upprepa samma misstag om och om igen. Böcker som jag förlorade i branden och som under själva läsningen gav mig massor behöver nödvändigtvis inte ge samma aha-upplevelse ännu en gång. Men jag frestas till att ta hem från bokbörsen. Nu bläddrar jag i en bok, läser lite här och där och tycker bara det är larv och fullständigt ointressant. Men då, när det begav sig betydde den mycket! Så är det väl, man är i ständig förändring och det som en gång var mycket viktigt blir en annan dag helt oviktig. Tack och lov för det, kanske man drista sig till att påstå för det betyder förhoppningsvis utveckling snarare än stagnation, recession. Tänka sig att man bara står och trampar på ett och samma ställe. Blotta tanken är ju rentav skrämmande. 

>>>