12 november 2014

BU!

Usch då, nu är jag på Gillian Flynn igen. Denna gången är det Vassa föremål, som föregicks av Gone girl och Mörka rum. Men jag tror inte jag läst dom i kronologisk ordning. 
Och på SVT Play visas ruskiga serier om människor som gör ont. Happy Vally, Line of duty, What remains och allt vad de nu heter. De som skriver och vi som läser, lyssnar och tittar - är vi morbida anomalier? Vad är det som fascinerar med denna förfärliga spänning på liv och död och där rollfigurerna balanserar på eggen av en kniv med avgrundsdjupa stup på vardera sidorna?

Den frågan har nog ställts mer eller mindre i alla tider, antar jag, och det finns förmodligen inget enhetligt universellt svar. Bevekelsegrunderna kan nog vara högst varierande förutom själva spänningen. Eller är det just den som är så ”saliggörande”?

Böcker med så kallad ”hög mysfaktor” kan man väl ta till sig till och från, men till slut blir det bara för sött och jolmigt och kletigt och då är det hög tid att bryta av med något som får blodet att isa sig i ådrorna och nackhåren att resa sig. Bu!

Regia-garnet har blivit en favorit, här på fötterna, men med korta skaft (jag tycker det är urtråkigt att sticka skaft). På benen mjukisbyxor från GeKås.

Och de här två tar igen sig! Jag har ett litet problem att lösa. Jag tycker bilderna jag tar blir allt suddigare för var dag. Frågan är vad det beror på? Ser jag sämre, har jag blivit darrig på handen eller är det kameran som gjort sitt? Det tål att grunnas över innan vidare åtgärder vidtages.  Om jag hade pengar, jabba dabba dibi dibi dibi dibi dibi daj  kanske jag skulle investera i en sådan där systemkamera eller vad de nu kallas, men jag tror inte mitt tålamod räcker till för att ställa in och justera och ha mig - men i alla fall...

Och inte nog med det! Jag tror baske mig att jag redan läst Vassa föremål, för jag får allt som oftast en slags déjà vu medan jag lyssnar.  Å andra sidan, det bästa med dåligt minne är ju att man kan låta sig roas av samma sak om och om igen...


BU!

3 kommentarer:

  1. Åh, de där sockorna ser allt goa ut!! Även de där "lite suddiga" kreaturen i sängen.......
    Gillian Flynn har jag inte testat, får väl lägga till dem på "att läsa"-listan.
    Här blåser friska vindar idag och "skumt" är det dessutom. Riktigt höstväder med andra ord.
    Ha de'

    SvaraRadera
  2. Ibland är det himlarns bra med dåligt minne t.ex. när någon talat illa om en så kan liksom bara vifta bort det och tänka aschdå det där har ingen betydelse om hundra år för då är jag död :-))) tala om att vara morbid när man (=jag) tänker så.....men det gäller att inte haka upp sig på oväsentligheter.

    Ja ibland blir man trött på allt sött och sliskigt som skrivs och gullegull.....ibland läser jag böcker jag inte borde för jag tänker och tänker sedan.....huvvaligen.

    Då är det bättre att ta suddiga bilder på gosedjuren i sängen och ha varma fötter....njuta av livet i nuet!

    Vassa föremål känns kanske välbekant...får ta och läsa den.

    Nu tror jag baske mig jag ska skicka e-post till dig med min fundering som jag närt vid min barm en ganska lång tid och nu är det bäst att fråga!!

    SvaraRadera
  3. just det .... dåligt minne....skulle tacka för snälla kommentaren om mina tavlor! Gulledej!

    SvaraRadera