28 oktober 2014

Att läsa Herr Gustafsson

Häromdagen ropade jag JIPPI på biblioteket. En av de nya ljudböckerna var "En biodlares död" av Lars Gustafsson. Det är alltid lika angenämt att läsa Herr Gustafsson, och jag började någon gång på 70-talet med Yllet, om jag inte minns fel. Sedan radades de upp i bokhyllan vartefter nya kom ut, romaner och diktsamlingar. Men den absoluta favoriten var och är och förblir "En biodlares död". 
Nu får jag njuta för tredje eller kanske till och med en fjärde gång. Lars Gustafsson LÄSER INTE (det hade blivit odrägligt), inläsningen görs av Björn Pedersen, som jag tycker hittat rätt i sin tolkning av ”att läsa Lars Gustafsson”. 

Filosofiska tankar och funderingar blandas med vardag i nuet och minnen från förr. Morbror Knutte (eller är det farbror) återkommer här med sin cykel på ballongdäck på väg till systembolaget i Västerås. Mycket annat känns igen, både från tidigare och senare verk. Men i "En biodlares död" är temat eller det som överskuggar allt annat en negation av föreställningen av paradiset och när smärtan upphör. Och så länge vi inte har några smärtor, lever vi då i paradiset är en fråga man kan fundera över, framförallt om man haft en helvetisk smärta. Annat återkommande: Vi börjar om igen, vi ger oss inte!

Gustafssonsk humor:
- Men herregud, var är mitt gengasaggregat, utbrast morbror Sune medan bilen muttrade muntert på tomgång. Vi måste ha tappat fanskapet.
- Men i herrans namn, hur kom vi då hit, undrade vägdirektören.


Och så nästa kapitel: 

När Gud vaknade
Ungefär som en liten spindel kan sova i ett hörn av det nät han har byggt, så sov Gud i tjugo miljoner år i ett avlägset hörn i universum. Det var i en mycket galaxtomt område, ingenting störde henne. Hon svävade som en jättelik klockmagnet tretton parsec i genomskärning, underbar att se med sina ständigt skiftande rosa och gröna och djupblå färgtoner. 

Att läsa Lars Gustafsson är verkligen en angenäm upplevelse!

Och medan jag lyssnar pimpar jag kuddar. Man kan ju inte köpa den där ursnygga soffan man helst skulle vilja ha, för man har ju två djur som också ska vara där. Så man får göra det bästa av en budgetvariant (inte ens i närheten av den ursnygga, men i alla fall...)

SUDD - SUDD

TJO!

5 kommentarer:

  1. så fina djur! jag brukade gilla Lars Gustfsson, men nu är det länge sedan jag läste något. dags igen, kanske?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den senaste heter Mannen på den blå cykeln, och även där kommer man att känna igen mycket av Västmanlands sjöar och stora skogar, och förstås cykeln med ballongdäck. Jag tycker mig ana att jag uppskattar hans humor betydligt mer nu än för 25 år sedan.

      Radera
  2. Ojdå det där var en helt ny författare för mig...kanske får jag prövar'n ;-))

    men så snygga kuddar och det verkar de små liven också tycka. Sååååå söta de är tillsammans!!
    Lev bäst - kram kram

    SvaraRadera
  3. Fina foton, jag hade bin ett par år, mysigt ♥

    SvaraRadera
  4. Tack för tipset då ska jag se om jag kan få tag på den på biblioteket, men det ska det väl gå "i den stora staden" ;-))
    Nu ska jag måla i tre hela dagar på Rådmansö. Jag ska bo kvar där och bara vara i min egen lilla värld ;-))

    SvaraRadera