Sextio nyårsaftnar och hur många minns man? Den första jag kan erinra mig var förbaskat kall, bister så in i Norden, nej Nordpolen. Tidiga tonåren, tunn volangblus, kort kjol, tunna strumpor och skor som inte var gjorda för en enda minusgrad, och dessutom var två nummer för små så ingen skulle se hur stora fötterna egentligen var. Jacka, ja det måste man väl ha haft... Men man skulle ju vara fin för det var nyårsafton och dans i någon bygdegård, kanske Frödinges.
Sedan efterfest någonstans i Djursdala, några mil att köra i en bil som inte gick att värma upp. Det stack i de magra benen som flera tusen små vassa nålar, men det var bara att tiga och se glad ut. Gud i Himmelen, det måste ha varit bortåt 25 grader kallt om inte mer den natten.
Nu, flera decennier senare, somnar jag gärna innan ståhejet och har jag tur är sömnen djup när det brakar loss. Sedan, några timmar senare, vaknar man upp till ett nytt år och man känner sig som en ny människa och tänker att NU JÄDRAR, nu ska jag göra det och det och det och det... Men bara tills man inser att det egentligen inte hänt så mycket under timmarna som gått i bingen, allt är som vanligt, köksklockan tickar på som vanligt i sin eviga rytm i det som kallas tiden. Det enda som är förändrat är en slutsiffra i ett årtal.
Och det är bara att hänga med så man inte blir anno dazumal!
Det var ju inte bättre förr även om
den här pajsaren ser ut att ha det gott!
Tjillevippen!
Gott nytt år!
SvaraRaderaNä inte är det mycket som har hänt sedan igår....inga rynkor försvunna ja helst är det väl ett och annat kilo som skulle bort, men jag tänker inte avge några nyårslöften för det!
SvaraRaderaOch där ligger ju de....inte bara han! ;-)
Skål och en jättefin fortsättning på det nya året som har sina överraskningar på lager!